LillRävens lya

Nu har Myra fått följa med på sin första fisketur! Då vi inte skulle ut med lillbåten, inte vara ute så väldans länge och bara stå på samma fläck och fiska så var det ju en helt perfekt början på en karriär som fiskekatt. Visst, vi åkte ända bort till Väddökanalen, men det var ju en bra början även på att få ta med sig henne på lite långresor. Det måste ju bli tråkigt att se gräsmattan eller parken utanför för många gånger. Jag var visserligen lite velig till en början att ta med Myra ut då vi inte ens visste vart selen var i röran här hemma, men sambon ville absolut att hon skulle få följa med så det var tur för henne att hon har en sån bra husse.

Vi skulle alltså fiska lite strömming tänkte vi. Lagom storlek för en misse. Så efter att ha grävt i hälften av alla kvarvarande flyttlådor så fann vi slutligen hennes sele och koppel.
Åka bil är ingen av Myras favoriter direkt. Hon jamade och jamade från sin tygbur där jag satt bredvid henne i baksätet, vi tog några stopp och lät henne tassa runt i naturen en stund, misstänkte att hon hade blivit lite åksjuk. Och vi hade nog rätt, för efter en stund igen efter att hon varit tyst en stund började hon jama på ett sätt som fick en lite orolig, och jo, stackarn hade lite slem under hakan. Ett nytt litet stopp, och Myra verkade genast må bättre så snart hon fick komma ut och sniffa runt i ett skogsparti. Sen var det som tur inte långt kvar i alla fall förrän vi var framme, hon fick ligga kopplad i min famn och kika runt, då verkade det vara bättre med henne.

När vi kom fram var sambons föräldrar och deras vän där och jagade strömming de med. Tyvärr var det inte den bästa dagen för just den bryggan att fiska från, stimmet visade sig vara utom räckhåll för det mesta. Ännu längre bort låg dock en båt med en barnfamilj och drog upp strömmingar till förbannelse. Men men, sånt är livet. Hihi. Det kan inte vara perfekt jämt, det vore ju tråkigt va? Thihi.

Myra smög omkring och sniffade på allt överallt. Doppade tassen flera gånger i vattnet vid båtitippningsplatsen då hon såg en pinne flyta runt. Jagade små fjärilar, flugor och en monsterstor humla så jag fick hålla i henne i skräck.

Sambon drog upp ett par gäddor och den minsta på ca 1,5 kilo ville hans föräldrar ha till kvällsmat så den togs upp. Den tyckte Myra mest var läskig dock, hon ryggade tillbaka ordentligt när odjuret lades ner bredvid henne.

Min första vilt sprattlande strömming fick hon ju naturligtvis, den var inte lika läskig. När det sprattlade lite mindre på marken gick hon fram och tassade lite försiktigt på den. Så sött.
Men någon riktig strömmingkatt är hon nog ändå inte, hon sniffade bara ordentligt på den men lämnade den sen ifred. Den var ju för tusan inte tillagad, eller vad hon nu klagade på... Thihi.

Det var en jättefin dag, lagom varmt och knappt någon blåst. Vi njöt alla av kvällen och turen även om det inte blev så mycket napp.

Hemresan för Myra gick jättebra till skillnad från ditresan. Då hon inte hade nån lust att gå in i buren igen hittade hon nästan direkt sin favoritplats bakom nackstöden mot bakre rutan, lite rädd i början då bilen startades men lugnade snabbt ner sig. Där låg hon sedan bakom mig hela vägen hem och bara sov, helt utmattad av alla äventyr.

Det känns så bra att ta med henne ut på lite upptäcksfärder. Ett liiiite rikare liv i alla fall för en kisse som ändå lever inomhus större delen av sin tid.