LillRävens lya

Nä, jag kunde verkligen inte låta bli att ge fasen i att rädda Myra från sin egen nyfikenhet för en gångs skull utan tog istället fram kameran. Thihi.

Lite skadeglädje är väl tillåtet, inte sant? Stackars lilla söta flickan då, sikken matte hon har!

Några framsteg till, det är spännande att se hur köket växer fram mer och mer.
Lådan upptill är nästan helt klar och på sin plats, en spot uppsatt som test och ena delen av bänkskivan fastskruvad.

Nästan alla vitvaror har flyttat in, bara hällen vi väntar på nu som var försenad då det var "det allra senaste", hahaha. Och fläkten fattas förstås den med.

Nu kan vi till och med laga mat igen då vi har ugn och micro! Bye bye grillat, pizzor, kallskuret och hemska färdigmat! Thihi.
Dessa pajer var perfekta att göra då man inte har så mycket köksutrustning uppackat att leka med. Färdiga frysta pajskal från Ica var ju en underbar räddning, bara att fylla med massa gott och kasta in i ugnen! Nääästan riktig mat i alla fall, men svårt att göra egna pajskal när man inte har några bunkar framme ju...

En stamkund i baren har vi redan fått. Vad önskas tro? En Royal Canin special med extra topping kanske?

Sen måste ju kunden såklart ha nånstans å däcka efter alla goda beställningar, husses knä är en favorit. Thihi.

Sådärja! Helgen över, Thomas personlige kaklare och goa vän har varit i stan, lånat vårat bubbelbad att sjunga serenader i, och vårat kök är nu ännu ett steg vidare på vägen mot att bli klart!
Fogen har torkat och allt ser perfekt ut! Synd bara att det inte är några lampor i köket än, svårt att fota hur snyggt det är egentligen med den skimrande mosaiken.

Här är en närbild i alla fall, men då blev den grå fogen blekt av blixten istället. Men man ser ändå den förbannat snygga mosaiken bättre! Yay!



Myra tycker nog mest vi människor är mycket underliga som sätter upp massa plattor på väggen när man bara kan... sitta?... och lata sig i sängen hela dagen i denna tropiska värmen istället. Stackars lilla flicka, det kan inte vara kul att vara sibirisk dessa översoliga dagar... uss uss...
Men jäklar så hon kommer igång så fort det blir kallare på kvällen. Springer runt som en liten tok och jagar allt och ingenting. Men ska man lata sig hela dagen i värmen samlar man ju på sig en hel del energi, hihi.

Skissade på nya projekt gjorde jag igår med, var ska detta sluta? Jag behöver verkligen ett hobbyrum! Iiiih!

Vad gör man när brorsan kommer över på besök? Jo, man tar med honom, Myra och hans superkamera ut till en plätt där det växer en hel drös av prästkragar! Resultat? Jo, dessa underbara bilder:

 

Denna bilden blev nästan min favoritbild, fast den tyvärr blev jättesuddig, men det är perfekt till att använda under skiss till en målning som jag bara måste kladda ihop av lilla kissen en vacker dag när hobbyrummet är klart. Wiiie!

 

 

På hemvägen fick vi se en helt ny sida av lilla Myra. Plötsligt reste hon ragg riktigt ordentligt och började morra och fräsa. Hon hade fått syn på en svart katt som verkade väldigt sugen på att komma fram och hälsa på henne. Det hade inte Myra någon vidare lust med såg det ut som dock. Så det fick bli en titt på avstånd för den andra katten som måste tyckt att Myra var en riktig liten bitch... Hihi.
Men så sött hon morrade, som en blandning av en knorrande gnagare och ylande varg... Ännu ett nytt ljud från lilla flickan som jag inte hört förut, hihi.

 

Mot kvällen blev det vila, makrillgrillning och chokladpudding. Mumma mums!

 

 

 

 

 

Ibland vill jag bara ut från den nya lägenheten. Ut i det fina vädret och... in på Lindex! Där hittade jag både ett nytt linne och ett par nya jeans. Jag gillar att shoppa av mig lite förstår ni gott folk. Hihi. Hittade egentligen lite mer jag vill ha där också, men det får nog vänta.

Passade för övrigt även på att boka en resa med pysselkompisen till Köpenhamn om några veckor. Så kul det ska bli att få undersöka en ny stad igen! Wiiie! Dags att få resfeber allaredan dårå! Åååh, så kul det ska bli att få komma ut lite igen! Yay!

Men får att återgå till jordelivet en stund igen;  Hemma har förvaringen blivit lite bättre. Ikea löste våra problem med dessa "Antonius" som var lagom höga. Så snart har vi koll på alla våra kläder igen tack och lov!

I köket händer det grejjor hela tiden. Idag kom all den vackra mosaiken med lite proffshjälp upp och man kan inget annat än att njuta av all skimrande skönhet! Nejdå, det är inte fogat än, det kommer imorgon det! Men nu börjar man se att det liknar ett kök nästan igen. Skiter det sig är snaran redan knuten som ni ser. Haha.

Nu har Myra fått följa med på sin första fisketur! Då vi inte skulle ut med lillbåten, inte vara ute så väldans länge och bara stå på samma fläck och fiska så var det ju en helt perfekt början på en karriär som fiskekatt. Visst, vi åkte ända bort till Väddökanalen, men det var ju en bra början även på att få ta med sig henne på lite långresor. Det måste ju bli tråkigt att se gräsmattan eller parken utanför för många gånger. Jag var visserligen lite velig till en början att ta med Myra ut då vi inte ens visste vart selen var i röran här hemma, men sambon ville absolut att hon skulle få följa med så det var tur för henne att hon har en sån bra husse.

Vi skulle alltså fiska lite strömming tänkte vi. Lagom storlek för en misse. Så efter att ha grävt i hälften av alla kvarvarande flyttlådor så fann vi slutligen hennes sele och koppel.
Åka bil är ingen av Myras favoriter direkt. Hon jamade och jamade från sin tygbur där jag satt bredvid henne i baksätet, vi tog några stopp och lät henne tassa runt i naturen en stund, misstänkte att hon hade blivit lite åksjuk. Och vi hade nog rätt, för efter en stund igen efter att hon varit tyst en stund började hon jama på ett sätt som fick en lite orolig, och jo, stackarn hade lite slem under hakan. Ett nytt litet stopp, och Myra verkade genast må bättre så snart hon fick komma ut och sniffa runt i ett skogsparti. Sen var det som tur inte långt kvar i alla fall förrän vi var framme, hon fick ligga kopplad i min famn och kika runt, då verkade det vara bättre med henne.

När vi kom fram var sambons föräldrar och deras vän där och jagade strömming de med. Tyvärr var det inte den bästa dagen för just den bryggan att fiska från, stimmet visade sig vara utom räckhåll för det mesta. Ännu längre bort låg dock en båt med en barnfamilj och drog upp strömmingar till förbannelse. Men men, sånt är livet. Hihi. Det kan inte vara perfekt jämt, det vore ju tråkigt va? Thihi.

Myra smög omkring och sniffade på allt överallt. Doppade tassen flera gånger i vattnet vid båtitippningsplatsen då hon såg en pinne flyta runt. Jagade små fjärilar, flugor och en monsterstor humla så jag fick hålla i henne i skräck.

Sambon drog upp ett par gäddor och den minsta på ca 1,5 kilo ville hans föräldrar ha till kvällsmat så den togs upp. Den tyckte Myra mest var läskig dock, hon ryggade tillbaka ordentligt när odjuret lades ner bredvid henne.

Min första vilt sprattlande strömming fick hon ju naturligtvis, den var inte lika läskig. När det sprattlade lite mindre på marken gick hon fram och tassade lite försiktigt på den. Så sött.
Men någon riktig strömmingkatt är hon nog ändå inte, hon sniffade bara ordentligt på den men lämnade den sen ifred. Den var ju för tusan inte tillagad, eller vad hon nu klagade på... Thihi.

Det var en jättefin dag, lagom varmt och knappt någon blåst. Vi njöt alla av kvällen och turen även om det inte blev så mycket napp.

Hemresan för Myra gick jättebra till skillnad från ditresan. Då hon inte hade nån lust att gå in i buren igen hittade hon nästan direkt sin favoritplats bakom nackstöden mot bakre rutan, lite rädd i början då bilen startades men lugnade snabbt ner sig. Där låg hon sedan bakom mig hela vägen hem och bara sov, helt utmattad av alla äventyr.

Det känns så bra att ta med henne ut på lite upptäcksfärder. Ett liiiite rikare liv i alla fall för en kisse som ändå lever inomhus större delen av sin tid.

Uss uss uss, så tungt det var att flytta! Jag förstår inte hur man kan samla på sig så mycket grejjor som knappt ens syns. Bra förvaring, undanskuffning och planering, kallas det så tro? Thihi.

Men nu är det i alla fall äntligen över, plus att nycklarna till gamla lägenheten är överlämnade. Hejdå gamla hem... du har tagit hand om oss så bra!

Känns lite tråkigt och vemodigt, man ville hålla sig kvar en stund till, men ah, vi kommer nog trivas galant på detta nya ställe med. I alla fall när vi fått allt iordning igen. Nu är det ju mest rena rama kaoset som inte helt går att få klart innan det nya köket är på plats heller.

Myra tyckte nog det var underligt att flytta, hon var helt disorienterad dagen innan när vi hade stökat ordentligt för att få ihop det mesta i flyttlådor och skruvat isär massa möbler och ställt huller om buller. Så när hon kom ut från toaletten efter ett litet besök och såg mig sitta i soffan en bit bort reste hon ragg och tokstirrade på mig och såg helt förvirrad ut. Stackars lilla flicka.

Men nu är det över. Första natten i nya lägenheten sov Myra på min mage och nästan uppe i ansiktet, keligare än någonsin. Hon kände väl tryggheten i att vara nära mig. Inte lätt med ett nytt ställe inte. Men nu några dagar senare har hon vant sig och upptäckt att hon har faktiskt helt makalöst mycket springyta. Så hon racar fram och tillbaka över vardagsrumsgolvet i jakten på sina leksaker. Yay!

Vi själva har också nu installerat oss lite mer på det nya stället. Visst, det är flyttlådor överallt, men de minskar för varje dag. Och så spännande det ska bli att få se det nya köket som sambon meckar fram, kommer bli helt tokigt fint är jag säker på!
Men mest längtar jag till att allt hamnar på sin plats så man kan få börja inreda med kuddar, gardiner och annat smått och gott! Sånt tjejigt! Men vi har ju för tusan inte ens några gardinstänger, så förstå att jag längtar! Thihi.

Och jag måste ju naturligtvis skicka ett jättetack även här till alla som hjälpte oss flytta! Åh, så snällt av er att ni stod ut så länge! Thihi. Tack tack!

 

Som jag har saknat att pyssla! Och då en rätt så nyfunnen pysselbesatt vän lockade med mig på scrappbookingmässa kom inspirationen med stormsteg. Jag kanske inte är så mycket för det där exakta scrappandet men jag vill absolut ta med lite av varje i mitt eget pysslande och göra små tavlor med olika fotokollage, skyltar till olika saker, kanske ett par kort till folk som fyller år. Men jag vill rita och måla själv, men sen mera dekorera med scrappgrejjorna lite här och där. Kunna utnyttja min kära akvarellfärger och skissa loss med blyertspennorna, sedan lägga till blommor och stämplar.

 

Mässan var i Vaksalaskolans matsal här i Uppsala och verkar ha funnits några år redan. Synd att man missat sånt förut ju!
Massor med inspiration fanns innanför väggarna, det var bara att dyka ner och undersöka!

Det var en hel del folk där. Vi passade på att gå en liten gratiskurs där man fick lära sig göra ett litet kort med embossing, ett slags stämpeltryck man häller över pulver på och värmer så det blir som en gummiyta på själva trycket om jag fattat det rätt.
Såhär blev i alla fall mitt kort till slut.

Visst fanns det en hel del att shoppa. Här är bara ett litet urval av vad man kunde välja på.

 

Jag hittade lite av varje, bland annat ett fint pappaer att göra ett kollage med Myra på, hon är ju ändå en liten bortskämd sessa, så tyckte det passade bra med rosa kungakronor till henne. En skylt eller något liknande måste jag ju såklart göra av den bruna pappret med massa dåtida modedamer på.

Fjärilarna får vi se vart de hamnar, likaså metallblommorna och banden. Men banden kan man ju även sy något av, jag bara älskar bakelseband! Thihi.
Ramarna är små stämplar, så himla snygga och precis vad jag ville ha. Tror de kommer bli mycket användbara faktiskt! Jag måste ju ha någonstans att skriva saker i, inte sant? Yay!

Mitt första scrappande gjorde jag för ett par veckor sen och kan nu när det varit Mors dag äntligen visa upp resultatet även här. Är lite stolt ändå över mitt första kort, även om scrappkompisens alster var tio gånger coolare, thihi. Men vad kul det var att få prova på. Så snart vi fått ordning på hobbyrummet skall allt utforskas lite mer.

Jag älskar när nya små världar öppnar sig, sist var det kattavdelningen i butikerna, nu är det scrappavdelningen att plocka idéer från. Som om jag inte hade nog med hobbies ändå! Thihi. Jäkla tur att hobbyrummet blir till, hur skulle man annars få plats med sitt liv?

Ett par böcker har ramlat in genom brevlådan också. Ännu mer inspiration har jag alltså nu i form av dessa på godbitar...

Tänk om Myra skulle bete sig sådär, vi skulle ju inte kunna sova en blund! Iiiiih!

Lilla kolonilotten får man ju inte glömma bort. Så mysigt det ska bli i sommar att ta Myra med sig och sitta och rensa lite ogräs eller skörda godsaker. Måste ju även vara spännande för en katt att tassa runt bland massa olika konstiga växter, thihi.

Men denna gång var det mest bara plantering som gällde, kanske lite sent ute men bättre sent än aldrig? Sommaren har ju kommit på tok för fort i år så man har ju knappt hunnit med!

Lök är viktigt att ha, så jag kastade ut hela fyra olika sorters lökfrön. Purjo, gul, röd och scharlotten.
Rödbetor och två sorters morötter, vitkål och palsternacka åkte även ner i jorden de med.

Potatisen jag satte var av arten Timo. Såklart det skall vara finsk potatis ju! Tidig sort stod det på etiketten, ska bli kul att få veta hur den smakar.

Det enda som går att skörda är den underbart goda rabarbern som så troget kommer upp varje år igen, och jodå, nog har det blivit en hel del rabarber- och jordgubbsrutor och lite kräm allaredan på dem. Synd att blommorna inte skall vara kvar, de är ju så läckra!

Även elaka små ogräs kan vara onödigt vackra. Man borde ta sig tid att kika runt mer vad det finns för olika sorter och hur de ser ut på nära håll. Maskrosernas soliga blommor är i alla fall alltid lika underbart fina!

Jordgubbarna blommar ju även dem för fullt, minst lika sött!

Tänk så rogivande det är att sitta och påta och pyssla en hel dag i det lilla landet. Vad gott man sover sen, som en riktig sessa ju. Wiiiie!