LillRävens lya

Äntligen är det höst och nästan vinter! Det betyder att sysäsongen är tillbaka! Drar igång rejält om ett par helger då det är dags för mamma och mitt besök på Syfestivalen i Älvsjö! Åh, så jag längtar! Man längtar ett helt halvår efter att man just varit på den förra! Denna gång har jag längtat ännu värre till och med eftersom i våras var det en snöstorm som inte hette duga just den dagen vi skulle åka. Tåg och bussar var lamslagna och jag gick och morrade och svor över att jag inte kunde komma dit! Gaaaaah!
Hoppas hoppas hoppas att vädret är bättre denna gång vi ska åka! Annars går jag ju under!

Nåväl, som lite förebyggande då inspirationen redan slagit till en smula i och med en liten tävling ska jag försöka ge mig ut på djupt vatten och sy mig ett par egna gosedjur från scratch. Kids, don't do his at home säger jag bara.

Jag har köpt finfint plyschtyg, ögon och billigt testtyg. Funderat och vänt och vridit på mina idéer.

Så kom jag på! I förrådet hade jag faktiskt mitt kära gamla hönsnät att göra figurer av. Så med ett gäng tänger satte jag mig till bords och böjde och bände och åstadkom detta:

En bit tunt mönsterritartyg och frystejp till förbannelse gick det åt för att täcka min skapelse.

Jag klippte ut den bästa halvan och delade upp den i diverse mönsterbitar.

Så skulle de alltså föras över till testtyget jag shoppat snorbilligt på Ikea. Rita, klippa, knåpa.

In i symaskinen och sy ihop.

Första resultatet stoppat lite lätt.

Nya idéer cirkulerar och jag ritar och kluddrar lite på försökskaninen. Och så långt ungefär jag jag kommit just nu alltså. I'll keep you updated! Hehe.

Vad det ska bli? Jaaaa, har ni inte listat ut det så får ni väl klura lite till. Thihi.

Nu har jag testat mina vandringskängor över både stock och kullersten! Vilka underbara skor! I dessa kommer jag att nå och gå långt! Hahaha.

Sigtuna, vilken mysig liten stad! Att jag aldrig varit där förut fast det ligger så nära. Konstigt konstigt.
Små gränder, kullersten, unika små butiker, ett sött café i varje hörn, vacker strandpromenad...

Det var så avkopplande att strosa runt där och bara vara.



Strandpromenad med många bryggor och lugna vråer.

Försöka klappa änder måste man ju göra med naturligtvis. Synd de inte ville bli klappade bara... men men, man kan väl inte få allt här i världen! Bara nästan har jag lärt mig! Thihi.

Bredvid Tant Brun fick jag för en gångs skull känna mig lite lång! Är det såhär ni människor på 180 cm känner er eller? Med mina knappa 160 är jag bara liten och behändlig ju som jag brukar få höra. Haha.

Ah, fiske går ju trots allt inte att glömma bort nej!

 

Nä, men åk en sväng till Sigtuna för tusan och hälsa på tanterna Grön, Brun och Gredelin!
Söt stad värre!

Så vackert det är såhär års. Alla löv som börjar ändra färg och dala ner.
Då jag inte är helt kry för tillfället men fruktansvärt rastlös så gav jag mig ut på en avkopplande promenad i denna underbara årstid. Med kameran i fickan såklart!

 

 

 

Min älskade myrmatta kan ju inte bli bättre bakgrund till dessa underbara skogsskor jag shoppade så snart jag råkade hitta en liten rabattkupong som funkade. Nu kan jag fiska och traska i alla väder och oväder då de är av jakskinn som skall vara 3 gånger starkare än vanligt läder stod det! Yay!

Xpedition II kallas de. Från Ecco. Goa grejjor!

Hos Ellos hittade jag dessa skönheter från Bronx som jag till slut inte kunde låta bli att beställa. Det är inte lätt när man kan köpa allt man vill ha, man byter ut allt ju mot lyxvarianter och underbar kvalité. Men man måste väl passa på när man har ett jobb att samla på sig om det blir snåla tider utan jobb sen igen.

 

Säg nu inte "ånej, mer skor!" för jag äääälskar skor!

I söndags var vi på besök hos en dam med fem kissekatter, helt vansinnigt dundersöta ena! Men såhär började sagen alltså:

Jag har ju länge velat ha ett sött litet husdjur som tassar runt här hemma och sambon min har sagt detsamma några gånger. Och så hittade jag denna rätt så allergivänliga ras Sibirisk katt en vacker dag när jag var ute och googlade som värst. Och ju mer jag läste om den, desto mer gillade jag den.
En katt som var lite mer som en hund, som vill vara med överallt, är nyfiken, social och med mycket personlighet. Inte bara lägger sig i ett hörn och gömmer sig så fort man kommer i närheten.

Lilla far som då är allergisk mot alla sorters pälsbollar vill jag ju såklart ska kunna komma och hälsa på även om jag skaffar katt, därav denna nu fanatiska letan efter kissar som passar.
Den sibiriska katten har en mycket lägre halt av ett särskilt protein som är det som gör folk allergiska nämligen. Och nu skulle pappa testas lite grann under en fika.

Jag hittade nyligen en hemsida där det snart skulle vara kattungar på gång eventuellt, i just de färgerna jag vill ha min framtida kisse. Jag tycker att grått och vitt är så otroligt vackert på en katt! Matchar det nya hallgolvet med som vi brukar skämta om... Hehe.

Med pärona i baksätet for vi i söndags några mil söderut för att då hälsa på dessa katter och testa pappas näsa.
En trevlig kvinna öppnade dörren till en ljus, fin lägenhet och nyfikna katter kom fram och hälsade en efter en efter att de kollat läget om vad vi var för ena. Pappa fick en katt i knät en stund och sedan blev det fika och kattprat i två timmar.

Det som var så annorlunda var just att katterna var så otroligt lena och mjuka. De som hade vinterpäls var som stora ullbollar med ben. Så otroligt söta och goa. Rundade öron, extra lurviga tassar och de kom fram och undersökte oss många gånger även om de höll sig på golvet.

Ägaren kunde sin sak minsann och höll ett helt föredrag om sina katter nästan. Oj, så mycket bra man fick reda på! Det kändes  som att vi ställde hundratusen frågor med så nu jäklar kan jag snart allt om den där rasen. Thihi.
Mycket intressant!

Men pappas näsa var inte sådär jätteförtjust i alla katter tyvärr. Den började rinna lite grann och efter någon timme blev han lite rödögd. Mot slutet hostade han även lite och det pep lite om honom när han pratade. Icke bra! Jag är ändå förvånad att han klarade hela två timmar med alla fem katterna och inte ville gå ut på en liten promenad emellan eller så ens. Åh, så synd att det inte funkade helt ändå tänkte jag!

Men kanske ändå... vi fick ju en del tips. En allergiker badade sin katt en gång i veckan för att få bort det mesta av mjället som var det som det allergiframkallande bland annat satt i. Och kanske man kan stänga in katten i sovrummet tillsammans med kattlådan och köra ett varv med dammsugaren och moppen innan pappa kommer på besök?
Dvärghamstrarna tyckte hans näsa inte om heller ju, men det gick ju lite bättre när de stängdes in i sovrummet då han var här.
Har någon fler bra tips skriv så pennan glöder är du snäll!

Jag funderar och funderar. Så svårt det är...
En katt vore ju en helt underbar vän att ha här hemma annars. Ta med på semester, ut i skogen när man ska fiska, gå många promenader. Den skulle nog bli precis som en hund och få följa med överallt. Plus ruggigt bortskämd! Haha.
Men det är ett stort beslut, man får tänka 20 år framåt då de lever länge och kommer vara en vän genom livet. Och på pappa såklart.

Nu har jag nog ventilerat mina tankar klart om alla kissekatter.
På tal om att tänka på saker! Så dukiga vi varit detta år och kommit ihåg att shoppa en halloweenpumpa så vi slipper använda meloner som föregående år! Längtar tills jag får börja karva i den! Eller ska man kanske lämna det till brorsan som förra året? Hans här till höger blev ju så läcker!!

Äntligen har vi pensionerat vår hemska gamla hemtelefon men osynlig sladd. När man går längre än en meter ifrån sändaren så bryts nämligen samtalet. Jäklar, vilken bra sladdlös telefon! Haha.
Men jäklar igen, efter fyra år med denna best har vi nu alltså äntligen fått tummen ur arslet och investerat i hela fantastiska två nya babbelofoner. En till vardagsrummet vid namn "Fikabröd" och en i sovrummet vid namn "Natti natt". Ja, man kunde ju döpa dem så jag tänkte "Varför inte?". Haha.

Till höger alltså den blå gamlingen och till vänster de nya ynglingarna från Media Markt. Panasonic kan det där minsann! Eco-läge har de även så man kan få känna sig lite mera miljömedveten. Thihi.

Ah, nu måste jag få berätta!
Jag har ju varit på kurs minsann! Ungdomsledarkurs i Älvkarleby.

Det började redan på fredag kväll då jag helt slutkörd efter veckans jobbande fick skjuts av föräldrarna till Laxön där vandrarhemmet vi skulle bo på låg. Söta hus, alla i samma färg på hela Laxön, hehe.

Där träffade jag några av mina trevliga kurskompisar innan det va dags att sussa. Med två pratglada damer fick jag dela rum. Svinkallt men gött då vi hade glömt slå på elementet. Haha.

Morgonen därpå bjöds det på en jättegod frukostbuffé innan det hela började på riktigt.
Klockan nio satt vi i detta söta hus där de flesta av kurserna hölls.

Med de tre kvinnliga kursledarna talades det efter en introduktion om säkerhet, allemansrätten, hur man skulle hantera problem som kunde uppstå i en ungdomsgrupp och annat smått och gott. Några korta grupparbeten blev det också. Dagen efter hölls det dessutom en väldigt bra livräddningskurs. Det känns tryggt att nu veta hur man ska få igång en person om det nu skulle behövas någon gång. Bra kunskaper man hoppas man aldrig behöver använda.

Lite ris och ros dårå.

Alla kurser var väldigt bra, men jag hade gärna velat ha det lite mera seriöst. Lite mera matnyttigt på något sätt. Men det kanske blir svårt på bara en helg och det är en av de första gångerna kursen hålls. Är nöjd ändå då jag fick träffa massa nytt glatt fiskefolk, lära mig massor och verkligen hade jättekul! En stor tumme upp då jag känner att jag nu har lite kött på benen och är lite mer nyfiken på att någon gång kanske bli ledare för en liten barngrupp någon sommar! Eller lära ett gäng småtjejer att fiska! Något sånt vore ju faktiskt jättekul och vi tjejer är på tok för få ute på sjön för att jaga fisk!
Roligt också att man fick upp ögonen för att det verkligen finns i alla fall lite fler fisketokiga tjejer därute även om de flesta håller till norrut. Många hade åkt långt för denna kurs, riktigt poppis alltså!

En fotograf var med hela tiden och tog bilder för att göra lite reklam för kommande liknande kurser. Lite roligt de första timmarna, sen verkade det som inte bara jag utan nästan alla fick nog och försökte gömma sig. Haha. Irriterande, men det kan nog bli kul att få se bilderna. Thihi.

En gruppbild som en del av resultatet hittade jag online på oss alla förresten. Jag gömmer mig där bakom damen i röd väst till höger i mitten. Kan ni hitta mig där jag sticker upp? Haha.

Och tänk, det blir nog en flyfishinggirl av mig med en vacker dag! Av Fjällornas självaste Sivan fick jag lära mig att kasta lite bättre och prova två olika spön, ett Guideline som var lite styvare och ett lite mjukare som jag inte minns alls vad det var för märke på men... det mjuka var nog min favorit ändå. Jag får passa på att prova ordentligt på någon kommande mässa eller så, vore ju nice med ett sånt spö. En helt ny värld som öppnar sig. Det är så kul med fiske, finns så många olika delar att upptäcka, alltid nya dörrar att öppna till nya världar.
En bra sak var också ett handledsskydd som jag fick låna för att övningskasta bättre. Man stack ner nedersta delen av spöet i det så följde det armen mycket bättre. Perfekt för nybörjaren märkte jag!

Nä, det verkar riktigt kul det där med flugfiske, närkontakt till max med fisken. Man måste vara klarvaken varenda sekund. Då är det bara att vänta till nästa mässa dårå så jag kan få prova på några olika spön och hitta min nya älskling. Thihi.

Efter flugfisket som visserligen bara var på gräsmattan, thihi, skyndade jag iväg för att få fiska lite på riktigt med. Borta vid campingen och spinnfiskesträckan hade det faktiskt kommit upp en liten havsöring. Precis över gränsen på 45 cm för att få behållas. Lyckliga dam som hade dragit upp den minsann! Alla avundades vi henne!
Vacker låg den där på backen och det började rycka i fiskenerven så mycket på mig att jag fick ännu mer bråttom till vattnet. Thihi.





Jag provade lite olika drag. Lärde mig av en annan kursdeltagare som verkade bo i krokarna och var stammis på stället att det bästa sättet var att bara kasta rakt ut mot mitten och låta draget flyta med i forsen tills linan sa stopp. Då var det bara att veva in fort så att man inte fastnade och sedan börja om på nytt igen. Många små knep finns det. Kul när man kan lära av de som känner till dem.

Det började skymma där vi stog på rad allihop och försökte. Ingen mera fisk kom upp, men ah. Man kan inte lyckas jämt. En av oss var ju väldigt glad i alla fall. Thihi. Och mersmak fick man, ville egentligen inte slita mig från fisket den efter den korta timmen men det var ju strax middag på schemat.

Fredag kom jag alltså dit. Lördag och söndag var det kurs. Ynka 300 spänn kostade kursen där allt ingick såsom mat, boende, undervisning, kurslitteratur, en söt keps och lite fiske. Vilken kul helg! Lite nya bekantskaper blev det också med ett par tjejer. Så vem vet med vem och vart man åker och fiskar nästa gång!