LillRävens lya

En vippelivippa, en musarsenal, 30 kilo kattsand, en galet massa söta tävlingskissar, en kändis och massa runda kattanter senare sitter jag alltså här framför datorn och försöker sammanfatta min och mammas söndagsutflykt.

Vi var alltså på kattutsällningen Scandinavian Winners show här i Uppsala för att kika på massa olika söta sorters kissekatter.
Då jag aldrig förut varit på kattutställning vad jag minns i alla fall var det lite extra spännande. En helt ny värld öppnade sig, så spännande!

Det var runt ett 40-tal sibiriska katter där sade någon. Då man inte är så jättehaj på att känna igen dem än då de känns lite lika både maine coon och norsk skogskatt så hittade vi väl kanske inte alla, men de vi hittade var ena riktigt vackra exemplar. De flesta viltfärgade tyckte jag. Närmaste släktingen Neva Masquerade fanns också där såklart, rätt fina kissar det med.

Man lärde sig lite mer om hur olika raser såg ut. Mamma hittade två nya favoriter till: Brittiskt korthår och ragdoll. Men själv kan jag inte tänka mig någon annan är sibirisk katt fortfarande. Thihi.

En rolig katt som var den enda eller andra registrerade i Sverige var en japanese bobtail. En riktigt annorlunda katt som vi tyvärr inte fick se den häftiga svansen på då den låg på rygg och tvättade sig. Men ska vara någon hoprullad sak till svans där bak. Men annars var den riktigt söt jo. Kul med en ny ras!

En kändis hittade vi förresten! "Mammas nya kille" som Myra skulle sagt! Vi kände först igen stamnamnet på buren, sedan katten i damens knä bredvid. Men är inte det där Nikita som Myras mamma skulle paras med snart? Jojo, nog var det det. En ståtlig herre som var så lugn där han satt å blev kelad med. Vi förklarade vår historia för ägarinnan om att vi hade lilla Myra, före detta "Estelle", efter Alice förra kull. Så kul att världen inte är så stor alltid ändå!

Men av alla dessa kissekatter på utställningen så fanns det ändå ingen som klådde min lilla Myra i skönhet tycker jag! Hon är verkligen perfekt med sin färgteckning. Tror dock inte hon skulle fungera så bra i tävling då hon nog inte ser helt perfekt ut enligt såna där tråkiga domare, och hon skulle garanterat vara katten som bet domaren i handen då hon avskyr att vara still eller sitta i famnen för länge, särskilt på okända människor. Och alla andra katter hon såg skulle hon fräsa ordentligt åt. Min kära lilla bitch... thihi. Kanske funkar det bättre om man får ett par riktigt söta små minikatter av henne nån vacker dag för visst vore det ju läckert att få åka på utställning!

Men bara för att hon är mig så kär och jag aldrig kan låta bli att shoppa onödigt mycket leksaker till henne så fick hon ju såklart lite mer. En hel muskoloni som skramlade och viftade...

...och en blå vippa som blev väldigt poppis direkt.

Den prassliga tunneln är förresten en väldigt välanvänd present från mina föräldrar till Myra. Myra spinger och gömmer sig i den, hoppar in och ut överallt och flänger som en tok runt med den. Thihi.

Den bästa och enda kattsanden jag köper Ever Clean Multi Crystals som ska vara särskilt bra för just våtrum då vi har kattlådan i badrummet, hade de för hundra spänn per tio kiloskoloss på utställningen, halva priset ju, så det vara bara att shoppa på sig tre stycken, så nu klarar Myra sig i ett helt kvartal! Yay!