LillRävens lya

 

Säfsen har finfint fiske de. Och åter blev det jakt på regnbåge. Denna gången med föräldrar i släptåg, eller kanske var det jag och killen som var släptåg då vi kom dit en dag senare?
Nå i alla fall, vädret kunde ju varit lite roligare. Regn, regn och åter regn. Sånt där regn som är så smått att man inte märker att man blir blöt i det förrän man är genomvåt!
jag slapp det i alla fall. För mig var det sovdags då jag jobbat natt precis innan så jag dök direkt i säng efter ankomst medan killen sprang iväg till Mayatjärnen för att jaga båge. Hans pappa hade redan fått två stycken under morgonen. Fusk! Jag ville ju också..... zzzzzz.....

Mot kvällen blev det bara lugn och ro. Killen kom tillbaka, hade haft ett hugg på första kastet, men den hade släppt lika fort som den hakade på. Sen började ösregnet ordentligt.

Men det var ändå så mysigt att sitta där i den lilla stugan och kika ut, titta på tv, slappna av och bara ha det bra, tillsammans med päron och svärpäron. Men jag kunde knappt vänta tills det blev morgon igen. Och se där, det var det ju snart igen!

Men vi passade på att sova ut. Mina föräldrar följde med ut och fiskade med oss! Åh, så kul! Det var på tiden! Fyrtjärnsfisket hette det dit vi skulle. Fyra olika tjärnar med fint plank runt att strosa omkring på. En av dem halvt igenväxt och en av dem endast för flugfiskare. Så okeydå.... Tvåtjärnsfiske mera då. Hehe.

Medan jag lärde mina föräldrar att knyta tackel och meten så sken solen riktigt mysigt. Lite vak här och var och vi tänkte att dett aokmmer bli helt perfekt! En underbar dag. Det dröjde inte länge innan mammas flöte försvann neråt. Men nä, den hann slita sig fortast möjligt tyvärr.

Vi fiskade och fiskade... ingen fick någon fisk, inte en enda kotte som stod runt den där tjärnen. På HELA dagen! Det var nog bara mamma som hade det enda nappet där.
En hel himla massa grodor simmade runt där i kanterna, kväkte och kramades och tillverkade fler grodor. Kära nån... När killens systerson fick fatt i en var jag tvungen at ta en närbild. Söt liten pryl värre, men slemmiga. Hehe.

När mina föräldrar gav upp i takt med att åskan rullade in och regnet föll lite smått och tjärnarna tömdes på de flesta som var rädda för åskan, så flyttade vi oss till den andra tjärnen. Till höger om oss stod två envisa finska damer kvar med oss. En finsk karl som också tillhärde sällskapet stod på andra sidan tjärnen.
En kvart han vi stå, åskan hann precis tystna igen. Sen började damen längst in i hörnet dra upp fisk. Tre bågar på en kvart!!
Gubben mittemot drog två! Inte långt därefter damen precis till höger om oss en båge hon med. Jahapp... vi då?

Finnarna gick. De hade varit där i tre dagar och inte fått en enda fisk så de förtjänade väl dem.
Men vi väntade och väntade... Nu stämde ingenting dock. Det som hade vakat på rätt bra i tjärnen innan de började dra fisk... men nu inte ett enda.. inte ett vak på flera timmar! Hmm... var det verkligen så att de tog de sista bågarna? Kan det stämma? Det verkade ju i alla fall inte bättre. Underligt.

Tillbaka till första tjärnen, jag försökte mäska med några räkskal till och med, men nääää. Det var bara att ge upp... Ett tiotimmars-pass fiske, men ingen fisk... inte ens ett napp hade jag fått! Likaså sambon min. Snyft!

Tillbaka till stugan, ta det lugn med lite tv å chips... Sen blev det natti natti. Hemåt skulle man ju med.
Sån tur var fick jag ändå en fisk tillslut! En lillöring tröstade jag mig med i stugbyns reception. Yay! Inte går det att komma helt tomhänt hem efter en sån go minisemester inte!