Bland kaxiga ambulanser och myror
Jahaja, då har det varit gösdags igen dårå. Stora vackra präktiga matbitar från Ekoln gav vi oss ut på jakt efter med dessa nyinköpta gössporrar... Bland annat en kär gammal hederlig Nils Master... i färgen kallad Gösambulansen. Jag köpte det på chans, hade hört talas om att gösambulansen skulle vara riktigt bra, och såg senare när jag googlade på just det att det verkligen var gösambulansen jag hade fått fatt i till och med. Då känner man sig som en fiskenörd när man hittar det bästa betet utan att ens fråga eller kolla upp hur det ens ser ut innan. Yeehaaaw!
Även denna superflourcarbonlina som visade sig vara väl värd sina pengar. Jag blev tipsad om den av fiskefolket inne på Må Fiske då jag skulle ha vertikalfiskegrejjor förut. Tänder skulle inte bita av den lika lätt som vanlig nylonlina sades det, så den fick bli tafsmaterial. Ståltafs har man nu lärt sig stör betets gång helt åt helsike när det gäller kräsna gösar och gösdrag. Därför, på med ett litet beteslås eller icke, och nästla ihop våra flätlinor med en enmetersbit av denna 0,45-lina. Tadaa!
Det är så underbart att få tippa i lilla båten och ge sig ut, denna gången lite småguppigt. Lätt vind från norr på ca 3-5m/s och 19,6 grader visade ekolodet att det var i vattnet. Blåsigt ville ju gösen ha hörde vi på ett fiskeprogram, lite som havsöringen ju. Så kanske detta kan vara en riktigt bra kväll alltså?
I med spöna och trollitroll... och simsalabim på ca 5 meters djup! Det dröjde alltså inte länge förrän det högg första gången. Jag som var andrepiloten fick efter inhalandet håva den fina rackaren på dryga 1,5 kilo. Ojojoj, mycket middag minsann! Bara att plocka med hem! Det var dock inte det nya draget den tyckte om utan en liten sötnos från Cotton Cordell, Wally divern i färg 110 som var skurken i dramat. Igen. Samma som våra två förra mindre gösar drogs på sist. Bra wobbler det där!
Dessvärre då vi är lite nya råkade vi ju under tiden få in två av de andra linorna runt motorns propeller medan vi hölll på... Haha. Man ska inte stänga av eller låta motorn stå på tomgång utan att ha vevat in först. Så det blev lite sjå men akrobatiska övningar och lyft av motor medan vågorna vispade runt oss hit och dit, men sen var mina linor klippta och jag kunde börja om på nytt... Jippi... Jag orkade dock inte med att ordna en ny florcarbontafs. Kanske var det mitt största misstag då det inte kom att nappa någon gös alls på de spöna händanefter.
Halvvägs mot Skokloster nappade det igen på samma drag. Denna gången dock en lite för liten buse som såklart sprattlade till just innan den skulle få hoppa i igen och satte kroken i halspulsådern och blödde som en tok. Stackarn. Att vi har sån otur med de där man bara vill lämna tillbaka! Illa illa. Gösar har man ju lite mer respekt för än andra fiskar med. De där rakbladsvassa gälbågarna är inget man vill komma för mycket i närheten av... Huga!
Någon timme till flög förbi, jag hade ett hugg på denna fenomenala Myrans spinnare Wipp i brun/röd som abborre alltid gillar. Detta hugg kändes dock som en asp, långa gäddliknande ryck men ändå med lite mer sprattel alltså. Jag fick dock inte se vad det var för något då den släppte rätt fort igen.
Det är så kul med fiskefolk, de hejar alltid och har alltid massa bra tips och kul saker att berätta om. Historier om galna fiskeäventyr där de fick såååå stora fiskar. Trevligt värre, thihi.
På Skoklosterbåten kung Karl Gustav stod de till och med och vinkade till oss. Så mysigt. Thihi.
Sån tur var hade vi fått lite mer rutin på att veva in linor fort och fixa plats åt vilden, och det gick ju bra tillslut. En något större gös än den första blev snart inhåvad och inlyft i båten. Nice! Och satan i gatan vad vackra de där fiskarna är! Jag måste verkligen måla av ett par stycken en dag!
Bra sätter de sig även i och med sin hårda överkäke, en krok där och gösen har knappt en chans att slita sig verkar det som. Praktiskt och vacker firre helt enkelt!
Även denna superflourcarbonlina som visade sig vara väl värd sina pengar. Jag blev tipsad om den av fiskefolket inne på Må Fiske då jag skulle ha vertikalfiskegrejjor förut. Tänder skulle inte bita av den lika lätt som vanlig nylonlina sades det, så den fick bli tafsmaterial. Ståltafs har man nu lärt sig stör betets gång helt åt helsike när det gäller kräsna gösar och gösdrag. Därför, på med ett litet beteslås eller icke, och nästla ihop våra flätlinor med en enmetersbit av denna 0,45-lina. Tadaa!
Det är så underbart att få tippa i lilla båten och ge sig ut, denna gången lite småguppigt. Lätt vind från norr på ca 3-5m/s och 19,6 grader visade ekolodet att det var i vattnet. Blåsigt ville ju gösen ha hörde vi på ett fiskeprogram, lite som havsöringen ju. Så kanske detta kan vara en riktigt bra kväll alltså?
I med spöna och trollitroll... och simsalabim på ca 5 meters djup! Det dröjde alltså inte länge förrän det högg första gången. Jag som var andrepiloten fick efter inhalandet håva den fina rackaren på dryga 1,5 kilo. Ojojoj, mycket middag minsann! Bara att plocka med hem! Det var dock inte det nya draget den tyckte om utan en liten sötnos från Cotton Cordell, Wally divern i färg 110 som var skurken i dramat. Igen. Samma som våra två förra mindre gösar drogs på sist. Bra wobbler det där!
Dessvärre då vi är lite nya råkade vi ju under tiden få in två av de andra linorna runt motorns propeller medan vi hölll på... Haha. Man ska inte stänga av eller låta motorn stå på tomgång utan att ha vevat in först. Så det blev lite sjå men akrobatiska övningar och lyft av motor medan vågorna vispade runt oss hit och dit, men sen var mina linor klippta och jag kunde börja om på nytt... Jippi... Jag orkade dock inte med att ordna en ny florcarbontafs. Kanske var det mitt största misstag då det inte kom att nappa någon gös alls på de spöna händanefter.
Halvvägs mot Skokloster nappade det igen på samma drag. Denna gången dock en lite för liten buse som såklart sprattlade till just innan den skulle få hoppa i igen och satte kroken i halspulsådern och blödde som en tok. Stackarn. Att vi har sån otur med de där man bara vill lämna tillbaka! Illa illa. Gösar har man ju lite mer respekt för än andra fiskar med. De där rakbladsvassa gälbågarna är inget man vill komma för mycket i närheten av... Huga!
Någon timme till flög förbi, jag hade ett hugg på denna fenomenala Myrans spinnare Wipp i brun/röd som abborre alltid gillar. Detta hugg kändes dock som en asp, långa gäddliknande ryck men ändå med lite mer sprattel alltså. Jag fick dock inte se vad det var för något då den släppte rätt fort igen.
Det är så kul med fiskefolk, de hejar alltid och har alltid massa bra tips och kul saker att berätta om. Historier om galna fiskeäventyr där de fick såååå stora fiskar. Trevligt värre, thihi.
På Skoklosterbåten kung Karl Gustav stod de till och med och vinkade till oss. Så mysigt. Thihi.
Sån tur var hade vi fått lite mer rutin på att veva in linor fort och fixa plats åt vilden, och det gick ju bra tillslut. En något större gös än den första blev snart inhåvad och inlyft i båten. Nice! Och satan i gatan vad vackra de där fiskarna är! Jag måste verkligen måla av ett par stycken en dag!
Bra sätter de sig även i och med sin hårda överkäke, en krok där och gösen har knappt en chans att slita sig verkar det som. Praktiskt och vacker firre helt enkelt!
Kommentarer
Trackback
