LillRävens lya

I söndags var vi på besök hos en dam med fem kissekatter, helt vansinnigt dundersöta ena! Men såhär började sagen alltså:

Jag har ju länge velat ha ett sött litet husdjur som tassar runt här hemma och sambon min har sagt detsamma några gånger. Och så hittade jag denna rätt så allergivänliga ras Sibirisk katt en vacker dag när jag var ute och googlade som värst. Och ju mer jag läste om den, desto mer gillade jag den.
En katt som var lite mer som en hund, som vill vara med överallt, är nyfiken, social och med mycket personlighet. Inte bara lägger sig i ett hörn och gömmer sig så fort man kommer i närheten.

Lilla far som då är allergisk mot alla sorters pälsbollar vill jag ju såklart ska kunna komma och hälsa på även om jag skaffar katt, därav denna nu fanatiska letan efter kissar som passar.
Den sibiriska katten har en mycket lägre halt av ett särskilt protein som är det som gör folk allergiska nämligen. Och nu skulle pappa testas lite grann under en fika.

Jag hittade nyligen en hemsida där det snart skulle vara kattungar på gång eventuellt, i just de färgerna jag vill ha min framtida kisse. Jag tycker att grått och vitt är så otroligt vackert på en katt! Matchar det nya hallgolvet med som vi brukar skämta om... Hehe.

Med pärona i baksätet for vi i söndags några mil söderut för att då hälsa på dessa katter och testa pappas näsa.
En trevlig kvinna öppnade dörren till en ljus, fin lägenhet och nyfikna katter kom fram och hälsade en efter en efter att de kollat läget om vad vi var för ena. Pappa fick en katt i knät en stund och sedan blev det fika och kattprat i två timmar.

Det som var så annorlunda var just att katterna var så otroligt lena och mjuka. De som hade vinterpäls var som stora ullbollar med ben. Så otroligt söta och goa. Rundade öron, extra lurviga tassar och de kom fram och undersökte oss många gånger även om de höll sig på golvet.

Ägaren kunde sin sak minsann och höll ett helt föredrag om sina katter nästan. Oj, så mycket bra man fick reda på! Det kändes  som att vi ställde hundratusen frågor med så nu jäklar kan jag snart allt om den där rasen. Thihi.
Mycket intressant!

Men pappas näsa var inte sådär jätteförtjust i alla katter tyvärr. Den började rinna lite grann och efter någon timme blev han lite rödögd. Mot slutet hostade han även lite och det pep lite om honom när han pratade. Icke bra! Jag är ändå förvånad att han klarade hela två timmar med alla fem katterna och inte ville gå ut på en liten promenad emellan eller så ens. Åh, så synd att det inte funkade helt ändå tänkte jag!

Men kanske ändå... vi fick ju en del tips. En allergiker badade sin katt en gång i veckan för att få bort det mesta av mjället som var det som det allergiframkallande bland annat satt i. Och kanske man kan stänga in katten i sovrummet tillsammans med kattlådan och köra ett varv med dammsugaren och moppen innan pappa kommer på besök?
Dvärghamstrarna tyckte hans näsa inte om heller ju, men det gick ju lite bättre när de stängdes in i sovrummet då han var här.
Har någon fler bra tips skriv så pennan glöder är du snäll!

Jag funderar och funderar. Så svårt det är...
En katt vore ju en helt underbar vän att ha här hemma annars. Ta med på semester, ut i skogen när man ska fiska, gå många promenader. Den skulle nog bli precis som en hund och få följa med överallt. Plus ruggigt bortskämd! Haha.
Men det är ett stort beslut, man får tänka 20 år framåt då de lever länge och kommer vara en vän genom livet. Och på pappa såklart.

Nu har jag nog ventilerat mina tankar klart om alla kissekatter.
På tal om att tänka på saker! Så dukiga vi varit detta år och kommit ihåg att shoppa en halloweenpumpa så vi slipper använda meloner som föregående år! Längtar tills jag får börja karva i den! Eller ska man kanske lämna det till brorsan som förra året? Hans här till höger blev ju så läcker!!