Sytanternas himmelrike

Ånej, nu har sytanten inom mig kvicknat till liv ordentligt igen!


Symässan i Älvsjö hade jag längtat efter nu i ett helt år då den i våras inte gick att komma till på grund av att så gott som alla tåg och bussar var lamslagna på grund av monstersnöstormen som just hade blåst in just då. Så elakt!
Men denna gång fick jag och lilla mor istället passa på att gotta oss lite extra på denna underbara mässa. Jippie!


Det fanns garner, tyger, nålar, trådar, scrapbookingprylar, pärlor, tomtar, smycken och miljoner andra saker därinne att botanisera bland. Allt en sytant kan önska och lite till!


Till lunch blev det jättegod kalops och de hade tagit i ordentligt och fick ju servera vin där med! Båda mamma och jag högg direkt. Vilken lyx, det kan nog inte bli bättre än med ett glas rött och en symässa samtidigt! Haha.

Sen lullade vi vidare i lokalen som var full av tanter som drog och slet i alla tyger och garner. Riktigt roligt, så hemma man kände sig! Haha. Det hade kommit lite fler yngre tjejer ändå detta år tycker jag, oftast har man bara sett damer över 40 på dessa mässor mest ju. Kul om det kanske börjar bli lite mer poppis med att sy och sticka och likande igen! En och annan syjunta med folk i ens egen ålder hade ju inte varit så dumt att kika in på nån vacker dag!

Shoppades, jojo, nog gjordes det det. Hittade en jätteläckert garn att sticka mössa och fingervantar av, ska bli spännande att se hur det blir. Love heter det i alla fall, riktigt annorlunda! Rekommenderas varmt, tror jag. Nja, jag har ju inte provat det än men... snyggt det de hade stickat upp som visningsexemplar! Ujujuj!
Det ena mönstret fanns ju dessutom i ett nummer av Ica-kuriren mamma hade hemma som tur var!


Äntligen lite tyger till min framtida quiltade höstduk hittade jag med! Starka vackra toner och mjuka beigea till bakgrunden. Några till ska jag nog samla på mig innan jag börjar dock. Det får ta den tid det tar, jag har ju hundra andra projekt med så... ingen stress. Haha.


Söta små stackars kaniner var billiga som tusan. Spanska små matkaniner var det, och istället för att kasta bort skinnet fanns de där att shoppa loss bland, smart tycker jag. En liten väska i äkta kaninskinn, nja, varför inte? Och helsike så mjuka de var! Är rädd för att det kan bli en och annan kattleksak sydd av dem med om det kommer bo en liten kisse här en vacker dag! De blir nog ruggigt poppis i så fall!



Just ja, en födelsedagspresent fick jag med! Men den skulle jag ju glömma bort tills det är dags! Haha. Stackars lilla mig, kan inte sitta still då jag vill börja leka med den redan nu! Thihi. Vad det är? Näää, kan jag inte avslöja heller. Hehe. Det är så hemligt så ni får inte ens gissa, som pappa brukar säga!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0