LillRävens lya

Såhär gick det alltså till den där otursdagen... och såna här äro planerna för att ordna till allt.

Jag, Thomas, hans föräldrar, deras vän och Thomas systerdotter åkte ut till Väddökanalen i ett tredje försök att fiska lite strömming. De två tidigare helgerna vi provat har vi inte fått mer än ett par stycken per gång. Riktigt ont om strömming i år, kanske är det för kallt i vattnet, att vintern har varit för lång, att den kanske inte vill komma lika nära kusten som tidigare år eller bara att det är om om dem i år... Underligt.

Efter en ordentlig sovmorgon så var vi på plats runt klockan 4 bredvid killens föräldrar som stod och kastade och kastade men inte hade fått minsta lilla strömming.
Jag knåpar ihop mitt spö, laddar på en "Hjälmarskräcken"-häckla och kastar iväg... och visar exakt hur det ska gå till. Haha. En strömming på första kastet! Stackarna som stått där i ett par timmar och kämpat...
Men nja... jag hade nog bara tur just där just då... för mer än så nappade det inte på ett bra tag. Morr!

Det blev några små strömmingar till inom de närmsta timmarna. Men ujuj... man brukar ju kunna fylla hinken på ett par timmar annars! Var är alla små godingar?
Med en mask på varje krok på häcklan bottenmetade vi abborre istället som blev som en riktigt rolig sport. Ett riktigt bra tips om man vill ha mycket abborre fort. Thihi.

Men när jag lessnat på det med kastade jag på min söta lilla baby buster, den i färgen "hot pike". Gick till en brygga en bit bort och kastade iväg för att retas lite längs vasskanten. Och jag tror fasen jag kan det där med att jerka nu, för även om det inte var på jerkspöet så fick jag i alla fall min första fisk på jerkbait, på första kastet! En tung sak på 2,5 till 3 kg skulle jag tro som stretade emot ordentligt. När den kom närmare och jag fick se den var den rund, fet och spolformad... som en monstermakrill! Men ändå så har jag aldrig sett en mera akrobatisk gädda! Den krängde, svängde, simmade i cirklar, wobblade runt, vek sig dubbel nästan! Och tyvärr gav det resultat. Den måste ha träffat tafsens lås för hela tafsen flög plötsligt upp och tillbaka mot mig och gäddan stod still nu istället som om den var förvånad över att den inte satt fast längre! Med mitt jerkbait i munnen!
Hur kan detta hända? Kan en gädda verkligen öppna en tafs? Jag måste ju ha världens mesta största gigantiskaste otur! Den måste ju verkligen fått in tafsen just mellan tänderna, kanske genom det där första hårda hugget skulle jag tro... ÅÅåååh, så sur jag blir! Särskilt när den vände på klacken och simmade iväg me min jerkbait! Stackars fisk och stackars mig, jag som älskade det där draget! Nu måste jag ju köpa ett nytt likadant! Tur att det är löning i krokarna i alla fall. Haha.

Åter till strömmingsfisket så lyckades jag även skapa mig flera eventuella utgifter. Vi bytte plats och jag ställde mig bredvid en stor pelare. Strömmingen började nappa lite bättre men det gick djupt, mycket djupt. Tricken var att släpa häcklan sakta längs botten men korta snabba lyft ibland.
Onödiga utgifter var det ja... Den där pelaren... Jag satte mig ner på klippan, tittade nog inte tillräckligt långt bakåt innan jag kastade... och vips så hade jag två spön.... Skål och hadiraja hej! Är man klantig så är man! Jag blev ju naturligtsvis helt förkrossad! Mitt kära trogna kustfiskespö! Nej nej nej! Detta kan icke vara sant! Men jojo, nog var det det.  Surt konstaterade jag att detta var slutet på strömmingsfisket för mig, och tjurade lite för mig själv. Men vid en senare eftertänksam blick på delarna så hade ju faktiskt bara den översta toppen gått av. Jad trädde om lite och vips så hade jag ett superlångt superperfekt och superstyvt jerkspö som gick att dela! Inte så dumt det där inte ändå.... Yay! Man ska ju se saker positivt heter det.... Hmmm...

Jag provade, jag jerkade strömming med min häckla. Och ta mig fasen, det funkade ju finfint! Det nappade ju på riktigt bra där ett tag när jag ryckte och ryckte... Thihi. Grrrreat! Succé!

Nästa år ska jag nog ta med mig en engångsgrill och en skvätt gräddfil ock kanske lite färskpotatis till strömmingsfisket vid Väddökanalen. Det kändes som om någon hade tänkt till och sett till att gräslöken växte vilt överallt därborta. Mumma! Nyuppdragen lyxmiddag någon? Thihi.
Är det lika vacker solnedgång som det var då med så kommer man ju aldrig komma hem. Thihi.

Aja, så värst mycket strömming blev det ju ändå inte, men vi fyllde ju hinken i alla fall, sambon och jag.
Resultat alltså: Varsin gudomliga kvällsmacka och varsin monsterportion dagen efter till lyxlunch! Uss, så gott det är med nyuppdragen fisk asså! Den man dragit upp själv smakar dessutom allra bäst!

Bara en sak kvar alltså, iväg till fiskeaffären och shoppa shoppa shoppa! Wish me good luck!
Nu hade de i alla fall äntligen fått in mina kära favoritspinnare "Black Bee" igen! Ett måste!

Vilken oturshelg! Nu har jag knäckt mitt kära kustspö och fått min söta lilla babyjerk snodd! Mwaaaa! Jag blir galen! Jag lovar att berätta mera så snart jag kan. Morr och dubbelmorr!

Nytt besök på fiskebutiken snarast dårå... Uj uj...
Men nu måste jobbas! Swisch iväg!

 

Säfsen har finfint fiske de. Och åter blev det jakt på regnbåge. Denna gången med föräldrar i släptåg, eller kanske var det jag och killen som var släptåg då vi kom dit en dag senare?
Nå i alla fall, vädret kunde ju varit lite roligare. Regn, regn och åter regn. Sånt där regn som är så smått att man inte märker att man blir blöt i det förrän man är genomvåt!
jag slapp det i alla fall. För mig var det sovdags då jag jobbat natt precis innan så jag dök direkt i säng efter ankomst medan killen sprang iväg till Mayatjärnen för att jaga båge. Hans pappa hade redan fått två stycken under morgonen. Fusk! Jag ville ju också..... zzzzzz.....

Mot kvällen blev det bara lugn och ro. Killen kom tillbaka, hade haft ett hugg på första kastet, men den hade släppt lika fort som den hakade på. Sen började ösregnet ordentligt.

Men det var ändå så mysigt att sitta där i den lilla stugan och kika ut, titta på tv, slappna av och bara ha det bra, tillsammans med päron och svärpäron. Men jag kunde knappt vänta tills det blev morgon igen. Och se där, det var det ju snart igen!

Men vi passade på att sova ut. Mina föräldrar följde med ut och fiskade med oss! Åh, så kul! Det var på tiden! Fyrtjärnsfisket hette det dit vi skulle. Fyra olika tjärnar med fint plank runt att strosa omkring på. En av dem halvt igenväxt och en av dem endast för flugfiskare. Så okeydå.... Tvåtjärnsfiske mera då. Hehe.

Medan jag lärde mina föräldrar att knyta tackel och meten så sken solen riktigt mysigt. Lite vak här och var och vi tänkte att dett aokmmer bli helt perfekt! En underbar dag. Det dröjde inte länge innan mammas flöte försvann neråt. Men nä, den hann slita sig fortast möjligt tyvärr.

Vi fiskade och fiskade... ingen fick någon fisk, inte en enda kotte som stod runt den där tjärnen. På HELA dagen! Det var nog bara mamma som hade det enda nappet där.
En hel himla massa grodor simmade runt där i kanterna, kväkte och kramades och tillverkade fler grodor. Kära nån... När killens systerson fick fatt i en var jag tvungen at ta en närbild. Söt liten pryl värre, men slemmiga. Hehe.

När mina föräldrar gav upp i takt med att åskan rullade in och regnet föll lite smått och tjärnarna tömdes på de flesta som var rädda för åskan, så flyttade vi oss till den andra tjärnen. Till höger om oss stod två envisa finska damer kvar med oss. En finsk karl som också tillhärde sällskapet stod på andra sidan tjärnen.
En kvart han vi stå, åskan hann precis tystna igen. Sen började damen längst in i hörnet dra upp fisk. Tre bågar på en kvart!!
Gubben mittemot drog två! Inte långt därefter damen precis till höger om oss en båge hon med. Jahapp... vi då?

Finnarna gick. De hade varit där i tre dagar och inte fått en enda fisk så de förtjänade väl dem.
Men vi väntade och väntade... Nu stämde ingenting dock. Det som hade vakat på rätt bra i tjärnen innan de började dra fisk... men nu inte ett enda.. inte ett vak på flera timmar! Hmm... var det verkligen så att de tog de sista bågarna? Kan det stämma? Det verkade ju i alla fall inte bättre. Underligt.

Tillbaka till första tjärnen, jag försökte mäska med några räkskal till och med, men nääää. Det var bara att ge upp... Ett tiotimmars-pass fiske, men ingen fisk... inte ens ett napp hade jag fått! Likaså sambon min. Snyft!

Tillbaka till stugan, ta det lugn med lite tv å chips... Sen blev det natti natti. Hemåt skulle man ju med.
Sån tur var fick jag ändå en fisk tillslut! En lillöring tröstade jag mig med i stugbyns reception. Yay! Inte går det att komma helt tomhänt hem efter en sån go minisemester inte!

Med nytt jobb blir det försenat bloggande och springades runt i grön overall och sköta maskiner istället. Men här kommer slutligen helgens bravader i bokstavsform om den bästa dagen på hela året! Dagen då man måste vara ledig för denna lilla fisketävling! Tack och lov så var jag det!
Detta års såna här underbart goa dag började redan klockan fem då väckarklockan ringde.
Upp och hoppa, långt ifrån pigg men fingrarna grep redan efter spöet.

Det är alltså ett gäng riktigt trevligt kyrkligt folk som hyr en sjö i Fyrväpplingen, och då killens föräldrar alltid är inbjudna är vi det likaså. Jag har det bra ibland. Thihi. Även Thomas lilla systerdotter på 9 år var med denna gången.

Varmt klädd, med återkomst av Michelingumman kunde jag knappt vänta förrän vi fick ut och springa i skogen. Turen att få en båt hade vi inte på vår sida tidigt på morgonen verkade det som.

Efter lite snabbt snack med folket där ställde jag mig i ett hörn där det nappade bra förra gången, laddade på en spinnare och försökte locka dit fisken. Knappa 4 timmar på oss hade vi innan tävlingen var slut och eventuell fisk skulle vara registrerad. Men det skulle väl inte vara så svårt?

Min hjälte till karl fick till slut fatt i en båt och kom och plockade upp mig från mitt lilla hörn. Vi hann knappt ut alls förrän det högg till i min kaviarspinnare (Savage Gear Caviar) ordentligt. Men tyvärr bara för ett par sekunder, den firren ångrade sig, upptäckte väl att det bara var fuskkaviar kanske... Men så skönt att få ha kännt på ett första hugg! Kaviarn funkade ju finfint den!

På en klippa i en vik satte vi oss tillslut och bottenmetade med rosa Powerbait när drag bara kändes som att det hamnat högst upp på utelistan. Då började det hugga lite bätte, men mycket försiktigt., bara när det var helt lugnt i viken och inga andra båtar var där... Fiskarna nafsade knappt på godbitarna, riktigt kräsna och verkade inte vilja fastna alls på krokarna.

Men så nappade det plötsligt ordentligt och jag kände att denna satt riktigt bra, förhoppningsvis i alla fall. En vild en, rikigt vild! Ah, detta är livet! Efter att bågen simmat ner i botten och försökt snärja fast sig ett antal gånger kom den upp till ytan och jag fick se den. Finfin ju, runt kilot. Perfekt!
In i håven och lyckan var gjord. Åh, så bra. Ett bidrag till tävlingen och middagen räddad!

Ännu ett bidrag i modell aningen större nappade inte långt efter och jag lyckades få in även den! Men min stackars pojkvän gick det inget vidare för. Det högg flera gånger men de ville visst inte fastna ordentligt på hans powerbaits och krokar. Konstigt konstigt...

Väldigt lite vak, mycket få hugg, det verkade riktigt trögt den här morgonen... inte ens kaviarn fungerade längre. Mwaaa!

I år vann jag inte fisketävlingen nej, haha. Men pris fick jag ändå för största bågen. Det hade varit pinsamt att vinna två gånger i rad så jag pustade ut lite. Thihi. I alla fall när hela fisket känns som en mysig välgörenhetsgala på något sätt.

Ett par varmkorvar, två fyrverkeripjäser som avslutade tävligen, några bibelord och tal och presenterande av vinnarna innan rodde vi ut igen, men nu med killens systerdotter i fören. Nu jäklar skulle vi se till att hon fick fisk! Inte ska hon sitta och bygga kottdjur hela dagen inte även om de blev riktigt söta. Hehe.

Efter att till slut ha återerövrat våran lilla klippkant kastade vi varsitt bottenmete och väntade. Det dröjde inte länge förrän det nappade igen.
Plötsligt pinglade det i killens systerdotterns spö. Med en orolig min fick hon fatt i spöet och började veva! Första regnbågen minsann! Den var så tung för henne att hon knappt fick hunt veven. Tyvärr var slirbromsen på tok för mycket åtdragen så fisken lyckades slita sig... Lite besviken såg hon ut stackarn.

Thomas tappade några fiskar, jag med. Men en vild best till fick jag upp! Tre bågar! Hadiraja hej!

Det pinglade igen! Killens systerdotters spö igen! Nu fick hon kämpa, fisken verkade sitta bra. Hon vevade och vevade men hade det riktigt tungt. Såg så väldigt nöjd ut ändå men hjärtat i halsgropen. Thihi.
Åt vänster... åt höger... en vild firre hade hon på. Slirbromsen var fixad nu så nu kunde fiske försöka slita sig bäst den ville. När den äntligen var framme vid kanten lyckades jag ändå inte håva den första gången... eller andra gången... den simmade ju inte alls dit jag ville och var snabb som en pil. Men tredje gången gillt! Systerdottern fick ett stort leende på läpparna och kunde sluta veva äntligen. Stackarn, hon kämpade på bra!
Fotografering i massor där hon stolt visade upp sin första båge följde. Så kul kul!

Slutsats! Låna med några småttingar (om du inte har egna förstås!) ut och fiska deras första bågar. Livat kan jag lova! Nästan säkrast dock att surra fast dem i ett träd först så de inte riskerar att åka vattenskidor efter fiskarna! Iiiiih!

Ute i båten på väg tillbaka fick sambon till slut napp igen! Och äntligen fick även han veva in sin första fisk! Det var bara det att det var fel sort. En liten gädda var det som hade nappat! Stackarn stackarn, så jag tyckte synd om honom. Sötnötsgäddan fick åka i igen lika kvickt som den kom upp.

Det blev inga fler fiskar för någon av oss den dagen. Dessa vackert designade varelser blev det bara för oss tre idag. Sambons föräldrar fick inte en enda. Illa illa.

Annars brukar det nappa på riktigt bra dessa fisketävlingsdagar ju. Sist såg resultatet ut såhär...
Då hade vi ordentligt med fisk till glada vänner och föräldrar och vi mumsade båge ett bra tag! Lyxkäk även om vi till slut lessnade en aning på det. Haha, tänka sig...

...plus att jag råkade vinna tävlingen förra året med denna! Yahoo! Ett nytt spö till samlingen gav det!

Men det var väl för kallt i vattnet. Fiskarna nappade otroligt försiktigt, vågade knappt äta alls ju, bara nafsade i betena... 6 grader var det i vattnet... aningen för kallt skulle jag tro. Elaka vinter som varit så lång. Morr morr! Men så de fightade när man väl fick tag i dem! På det sättet var det inte det minsta fel på fisken!
Men en fin dag blev det ändå. Inget regn, bara lite kyliga vindar då och då. så mycket frisk luft att man storknade! Underbara natur!

Det värsta är att man hör ju de där jäkla bottenmetespinglorna titt som tätt i syne även flera dagar efteråt. Skulle det springa förbi en liten katt med en pingla runt halsen skulle jag ju automatiskt rycka åt mig närmsta kvastskaft och börja veva. Illa illa, fiskeskada...

Sådärja, nu är nog allt inhandlat till regnbågsfisket i helgen. Rosa (såklart, men inte bara för att jag är tjej, den funkar fasen bäst! Thihi.) powerbait för bottenmete är en självklarhet att man måste ha med sig.

Istället för min kära Black Bee-spinnare (världens bästa spinnare enligt mig, funkar på gädda, båge och borre finemang) som var slut fick jag tipset i affären om denna. En Caviarspinnare! Haha. Kan det vara något tro. Låter gott i alla fall! Det ser rätt lovande ut både till färgen och modellen. Återstår att se vad den kan leverera och om Må Fiske kan sina grejor. Thihi.

Och titta! Fladen har blivit riktigt duktiga! Kommit med ett storpack "Sigge", eller Nordingen som de kallar dem. Klart det nappade inne på Coop med. Haha.

Förutom fiskeshopping har jag nu till och med lyckats få mig ett jobb! Äntligen! Åh, så jag har avskytt att vara arbetslös! Så nu jäklar blir det till att shoppa fiskeprylar i överskott så snart första lönen kommer in på kontot! Så fri jag känner mig allaredan, och så underbart att få göra någonting vettigt i livet igen! Yes yes yes! Har hoppat runt av glädje så mycket nu att knäna knappt fungerar alls längre!

Men först och främst är det båge som gäller. Me happy!! Very very happy!

Gaaah! Vilken lördag det blev! Upp kvart över fem för att trassla in sig i fiskegspön, frukost och väderrapporter.
Även fast jag var klädd som en Michelingumma högg det till i kinderna när vi traskade mot bilen lagom försenade med ögonen lysandes av tidsoptimismen.

Några minuter över sju, då starten gick för oss fisketokar, parkerade vi ändå till slut på Örsjöns lilla parkering, förvånade över att det inte var mer folk än det var där ändå, knappa femton bilar. Vi fick veta att isen inte hade gått upp för mer än åtta dagar sedan, så kanske tvekade många därför.
Örsjön, en söt sjö med put and take-fiske alltså. Regnbåge främst, men även lite öring och röding i små mängder skall finnas där någonstans.

De pigga och glada ägarna sålde oss varsitt fiskekort och sedan var det bara att ut och klampa i skogen. Stig upp och stig ner. En planka hal som is, av just frost jo, liggandes över en liten å blev en nötknäckare. Hur skall vi nu ta oss över denna utan att halka i? Vattnet såg inte sådär inbjudande varmt ut direkt... Och så fort man satte foten på plankan kunde man göra en äkta cirkusvolt. Hmm hmm... Men min fenomenala sout till karl kom ju på att man kunde lägga granris på den efter en stunds funderande. Sagt och gjort. Fortfarande halkigt men med lagom besvär kom vi faktiskt över. Hadiraja hej och vi kunde ställa oss på våran kära gamla klippa som visserligen var lika halkig den. Det gällde att kolla noga vart man satte fötterna. Fiske är inte bara en dyr utan även en mycket äventyrsrik hobby, inte sant?

Några timmar gick med räkmete och spinnfiske. Killen min hade ett par försiktiga hugg som släppte lika fort som de hakade på dock. Framåt lunch började hade de flesta runt oss dragit upp i alla fall en fisk per sällskap. Men det verkade lite trögt ändå... Särskilt för oss som alltid brukar ha tur just på detta "säkra" ställe.

Ett vak till höger. Jag balanserade på min lilla klippspets och försökte låta bli att fastna med linan i träden som hängde som hånfulla tentakler ut över vattnet. Jag lyckades få in en bra fjong och svinga iväg min lilla spinnare till slut ändå.
Den hann knappt landa förrän det högg till ordentligt. Äntligen! Första fisken! Första fisken för i år! Inte tappa inte tappa... Siiiiiitt kvar!
Och jodå, fast bågen var väldigt slö och så lätt ibland att jag verkligen trodde jag tappat den, så kom den till slut in, blank och fin. Plaskade lite extra innan den hamnade i håven. Yes! Dagen är räddad! Den första är alltid viktigast så att man kommer hem med något i alla fall. Hehe.

Firren tog på denna lilla spinnare. Köpt på Biltema har jag för mig. Hehe. De kan funka de där me ibland!

Det var bara sex grader i vattnet därför var nog inte fisken lika mycket på hugget på morgonen. Men mot eftermiddagen när solen hade skinit på ordentligt så började det hugga mer och mer. De flesta hade då gett upp och åkt hem, men den som väntar på något gott...

När jag kände att hungern högg till i magen var det äntligen dags att beställa en hembakad baguette med ägg och räkor. Så praktiskt att de har såna där. Det finns nog inget bättre att mumsa på än de när man sitter och fiskar. Livet är bra gött ibland!

Är man en bloggnörd så är man. Haha. Extra glad bloggnörd när det vankas fiske!

Mätt i magen igen såg ett litet vak nära en klippbrant och började kasta mot det. Några kast senare högg det igen. En riktigt vild båge, mycket starkare än den innan! Den girade höger... vänster... sprattlade och kändes som en mycket mycket större båge. När den hamnat i håven var jag riktigt nöjd och stolt.
Jag blev så glad jag bara ville kyssa den! Nästan i alla fall. Thihi.

Vilken bra dag! Redan två stycken! Thomas tyckte jag dock lite synd om, han hade inte fått en enda än så länge.
Men det dröjde inte så värst länge ändå tills han hojtade till med ett plötsligt tungt spö i händerna. Yay! Nu såhär på eftermiddagen när alla andra åkt hem så nappade det på riktigt bra ju!

Det slutade med att vi drog upp ännu en båge var, min sista en lika vild som min andra. Jag hade till och med fått full pott på fiskekortet. Inte illa det inte!

Killens sista tog på räkmetet. Båda mina sista bågar tog på denna brun- och guldiga "Sigge". Bra grejjor det där, lockande gång. Killens sista tog på räkmetet.

Eftermiddagen var alltså bäst. Att prova nya platser funkade finemang. Kasta efter småvaken verkade oftast vara det mest effektiva så länge man inte plumsade i med helt fel drag. Hehe.

Här är alltså dagens troféer, mina till vänster och Thomas till höger. Vackra godbitar det där! Också ett garanterat måleriprojekt en vacker dag!

Fin dag, fint väder, fina fångster!

 

Det var på tiden. Nu har jag tagit oskulden på jerkspöt! Haha.

Lagom till början på den vackraste solnedgång åkte jag och Thomas till Fjällnora då vi inte kunna hålla oss längre. Har man inte varit där på ett halvår nästan så är det på tiden man får komma tillbaka.

Ute på bryggan vid nudistbadet provade vi lyckan och jag fipplade med det sista med mitt nya jerkspö. Med tafsen på läste jag instruktionerna en extra gång och undersökte hur allt fungerade. "Multirulle... jaaa... det ska väl gå att kasta med en sån med förmodar jag?"

Och iväg flög Bustern! Yahoo! Stoppa med tummen när wobblern nådde vattenytan och börja veva in. Ryckigt, långsamt och lekfullt. Det där var ju inte så svårt!

Några kast till och jag lossade på kastbromsen mer och mer och kom längre och länge.
Najje! Efter cirka tio kast glömde jag ju så missade jag ju såklart att stoppa med tummen, man är ju så van vid haspeln som löser sånt där själv oftast! Poff! Skatbo i rullen! Morr!
Men med lite tur så klarade jag upp det värsta och kunde fortsätta. Yay!

10 perfekta kast till. Jag började ju bli rätt bra på det där nu. Självsäkerheten steg. Detta var ju faktiskt inte alls svårt!
Poff igen! Ånej! Jag glömde stoppa rullen igen såklart! Baskat åsså!!! Nytt upptrasslande.

Vi bytte brygga och jag fortsatte locka längs de små iskanterna som var kvar. Likaså gjorde killen min. Och smack så satt den där! Nej, inte för mig alltså. Snyft! Det var Thomas som ropade från andra änden av bryggan och behövde lite assistans.
Fram med gäddkroken och hoppandes bort till andra änden.
Den såg rätt tung ut den där... Spöt stod ordentligt böjt och men det syntes att det var en seg gädda så de knappt ryckte alls utan bara var en tung kluns som följde med mest. Som att dra upp en tegelsten från botten som lagt sig på bredsida. Hehe.

När den slutligen steg till ytan hade vi kameran igång och jag lyckades filma den första glimten till och med.

Ujuj, den besten var inte bara stor utan helt galet vacker. Ett naturens konstverk! Vi uppskattade den till 2 eller 2,5 kilo. Lagom gädda det för att vara vårens första.

Vill du känna på den? frågade Thomas. Jaaaaaa, såklart! Vill vill vill!
Jag tog spöt med stor lycka medan tegelstenen såsade med. Den fick liv några gånger och rymde ner under bryggan. Det var underbart att få känna på krafterna. De där rycken som man saknar så länge nu. Lyckorusen skjölde in.

Men icke leka med de söta bestarna. Runda tegelstenen vevades in för att få hänga i gäddkroken en sväng och bli opererad. men precis när gäddkroken kom i närheten av gällocket så svängde besten till, fick in linan mellan tänderna och slet av den och försvann ner under bryggan. Najje najje najje! Fasen också! Så får det ju inte gå till!

Hoppas verkligen han kan äta ändå och klarar sig bra. Gäddan verkade ju kunna öppna å stänga käften i alla fall som tur var. ibland är det inte lätt. Ibland får man dåligt samvete. Men men... Shit happens.

Jag gick tillbaka till mitt jerkspö, njöt snart av solnedgången igen. Hoppades på att kanske den där gäddan skulle nappa igen så vi kunde lösa problemet. Men nej. Icke... sån tur har man nog inte.
Tre olika jerkbaits provade jag, olika tekniker och allt jag konde komma på.

Fler bryggor avverkades och båtsnacket kom igång. Jo, vi borde shoppa oss en båt. En liten lagom utombordare, med 80-kärra att släpa med till västkusten i sommar. Det vore livet det! Meta makrill i bikini under gassande sol vid Lysekils kuster. Åka hem brun som en pepparkaka (eller röd kanske mer som en kräfta) och med bagaget fullt av havsfisk och Ullaredshopping. Hehe.

Det blev i alla fall ingen mer fisk eller hugg den kvällen. Men jag är nöjd ändå, jag fick ju prova mitt spö som jag väntat på så länge! Yahoo!
Nature is the shit! Hehe.

I ett sällskap på fyra blev havsöringsjakt i Älvkarleby i helgen jo. Vi shoppade på oss ett antal tubflugor, s-formade drag i grönt och blått, fiskekort, trelekanden och sänken i campingkiosken. Som om vi inte hade grejjor med oss innan...
När det var dags att fota var det tyvärr bara den gröna skeden kvar... Illa illa.

Valde en go plats med bra fors till en början, där det brukar dras mycket fisk, knepande och knåpade med krokar och flugor.

Vattenflödet var rätt starkt, det duggade och haglade i små skurar till och från. Solen sken emellanåt och gav en varm känsla av sommar.

Jag provade i strömmen med både skeddrag, spinnare och tubfluga. I de lugnare bakvattnen likaså. I mer strömt, mindre strömt.

En fisk visade sig här och var några få gånger. Någon på andra sidan drog upp en liiiiten jäkel framför ögonen på oss, inte ens säker på om det var en öring dock, men det där rycket hade ju inte varit helt fel att få känna på.

Jag fastnade olyckligt ett antal gånger och blev av med två tubflugor, fyra sänken och två drag varav den ena var min älskade favorit den gamla och riktigt bra morilden seatrout (sötnosen på bilden ja...) som jag fått så fina regnbågar på. Simmar riktigt läckert!
Man vill ju verkligen bara sparka till någonting när man blir av med ett drag man haft så länge och som blivit bra kärt... Hemska känsla!

Men men... lite svinn får man räkna med och ta allt med en klackspark. Hehe.

Korvgrillning räddade magen från att hungra ihjäl när man till slut upptäckte att det även finns mat i denna värld med då man bara var så inne på att den endast bestod av fiske.

Naturbilder blev det gott om. Bland annat av blåsippor som redan poppat upp och slagit ut.

Vatten är så vackert att fota. Aldrig likadant på två bilder. Och att få undra över vad som gömmer sig under ytan.

Men någon fisk blev det inte. De visade sig för oss bara för att lipa åt oss under de där dryga nio timmarna vi försökte locka dem iland. Elakingar!

Innan vi skulle hem ringde en av sällskapets vänner, meddelade att han hade fått jackpot dagen innan. Tre havsöringar, fullt fiskekort. Då ville jag bara kasta min Rapala-keps på marken och hoppa och stampa på den. Orättvisa är vad det är! Mwaaaaa!

Såg nu att endast nio fiskar hade dragits upp dagen vi var där. Damen i campingkiosken sade att det var väldigt mycket folk fiskandes den dagen. Ändå bara nio fiskar. Dagen innan sjutton fiskar uppdragna och inte lika mycket folk. Något måste jag ju hitta att skylla på när jag gjorde allt jag kunde komma på för att locka upp de små illbattingarna. Thihi.

Aja, man kan inte ha tur jämt! Snyft...
Men nästa gång tar jag dem!

Nä, jag ska inte vara för pessimistisk nu. Men ibland vill man ju verligen ha ett hugg i alla fall! Vädret var toppen, trevliga människor, bra sällskap, underbar utflykt! En riktigt bra dag fast det inte nappade för någon av oss!
Jag blev till och med solbränd! Helt knallröd var jag i ansiktet när jag kikade mig i spegeln, förutom en vit rand högst upp i pannan där kepsen satt. Fiskebränna är finfina grejjor det, man får alltid lika söta ränder och bara sol på ovansidan på vevhanden.

På tal om söta prylar. Karln min har ju massakerat ett fiskespö, jag fick ont i magen bara han sågade itu det! Sedan skar han ut ett hål i den radiostyrda båten han fick av mig i julklapp förra året ( tacksamt, hehe...) och kastade i det nu nedkortade spöet. Några tomma colaflaskor fästa med gummisnoddar som stöd och ja, han är förlåten. Nu blir det nytt sorts fiske i sommar. Haha. Hoppas bara inte storgäddan nappar. Detta ska blir skitkul att prova!
Radio con-trolling hörde jag att det kallades. Fyndigt!

Det var på tiden förresten. Min nya jerkrulle haver nu ordentligt med lina på sig. 0,36 i tjocklek för de stora bestarna.

Kan inte vänta tills jag kan ut och prova det, vilket borde bli någon dag nu i veckan! Det rycker ju i fingrarna av fiskefeber!

Eller nja, vänta ett liiiitet tag, träningsvärken har satt in ordentligt efter att jag höll i spöt i forsarna. Nu är det vår! Snart är fiskemusklerna back on track då många fiskepass redan är inplanerade! Tjohoo, så kul det skall bli!

Snart blir det ut på jakt igen. Denna gången iväg mot de heliga havsöringarnas färdvatten.
Detta tillsammans med fler tubflugor har jag att locka med.

Hoppas på några goda matcher!
Nu måste sovas så jag orkar fajtas extra koncentrerat...

Skifiske på oss!

Igång med lite långpromenader, nästan en mil igår och en halv idag, så måste jag ju belöna mig själv lite. Vad passar då bättre än ett besök på fiskebutiken? Må fiske här i Uppsala hade ju ett rätt bra sortiment på jerkbaits med. Efter ett långt funderande blev det denna lilla best.

En Baby Buster i färgen Hot Pike. Sötsak!

Illa att såna där drag är så dyra, annars hade jag ju shoppat på mig bra många till. Ett par shallow som skitmörten och pumpkin pearchen. Den där sjunkande papegojan har man hört många goda ord om med. Ah, det är inte lätt med habegär.

Snart är det regnbågstider med ju, så några lagom små krokar att gömma i powerbaitkulorna fick också följa med hem. Roligt fiske det där! Regnbågar rycker ju på riktigt underbart när de hugger!

Skarholmen är ett riktigt vackert ställe att fiska på. Det blev en snabbkik där igen och denna gång var äntligen vattnet närmast Fyrisåmynningen isfritt.
Så fram med backup-spöet och iväg med några kast. Vi hade fortfarande bara det knallrosa atomdraget med, men hjälp, vad skitigt och grumligt smältvatten det var, nästan lika jäkligt som i Fyrisån själv. Så den färgen kunde nog inte vara bättre.

Alla bryggor var inte lika lättillgängliga inte. Vissa hade lagt sig helt under vattnet som hade krypit riktigt högt upp.

Men vi hittade ett par att stå på ändå. Lockade med atomdraget längs vasshörnor och iskanter... men nej, inga napp idag inte. Nästa gång ska jag klura ut hur mitt jerkspö fungerar. Leta mig iväg till en fiskeaffär och shoppa en flytande buster jerk i någon glad färg som antagligen måste fungera bäst i detta skitiga vatten nu. Papegojan kanske, eller någon som har någon annan bra att rekommendera för skitigt vatten? Hehe.

Sola lite och stirra upp bland träden denna ändå underbara dag av vår, vår vår! Något mer behövdes inte för att lugnet skulle vara perfekt. Det finns verkligen inget bättre än att få vara ute i naturen!

Helst skulle jag bosätta mig i en timmerstuga mitt ute i skogen, ha några höns, några får, en bössa och en fiskesjö eller havet nära, en liten båt... Leva på det naturen har att erbjuda och besöka staden en gång varannan månad bara för att köpa det nödvändigaste. Denna stress, dessa avgaser, denna strålning, denna press, denna klaustrofobi en stad består av borde man få slippa för några år.
Fast såklart skulle jag sakna all shopping, ett jobb när jag väl fått det vilket är snart hoppas jag, bekvämligheten och närheten till allt, vänner och familj...
Det får väl bli en sommarstuga då... där jag ska lyssna på finsk radio hela somrarna, lösa korsord, sy, pyssla och måla av naturen mellan jakt- och fiskepassen!

Kära Fyrisån,

"Det är inte fråga ifall OM den kommer svämma över utan NÄR den kommer svämma över!" var det någon som sade i helgen.
Själv kan jag nog inte annat än hålla med. Så mycket vatten det var allaredan och därtill även rätt bra drag i strömmen! Snart kan man fiska i hela stan! Thihi.
Hagen som brukar vara full av kungsängsliljor om sommaren var redan översvämmad en del till och med.

Men oj, så underbart. Igår var vi verkligen igång igen. De första kasten i öppet vatten!
Så jag har längtat! Det spelade ingen roll att det bara var skitiga lilla Fyrisån. Spänningen av att det kanske stod ett monster någonstans och lurade någonstans i vattnet med säkert nära noll i siktdjup var för eggande.

Få vika upp haken, låta linan löpa iväg med det skrikiga rosa atomdraget, lockande veva in det både upp- och nedströms... Detta är livet! Underbart!
Mitt rosa drag borde ju ändå varit helt perfekt i det där vattnet. Frågan är mera om det verkligen kan leva så många fiskar i denna gegga. Stackarna!

Inget hugg nej tyvärr, hann inte stanna kvar länge heller så blev bara knappa tio kast. Men lugnet i kroppen sköljde in över en då man väntat hela lång vintern på denna stund. Hehe. Nu är det bara det där välbekanta ryckandet i linan som är nästa prio nummer ett!

Nä, det får bli fiskbullar på burk tillsvidare. Goa grejjor det! Helst kalla direkt ur burken! Mumma!

Och imorrn blir det jobbintervju, wish me good luck. Hehe. Får jag det blir det fiskegrejjor för hela lönen! Haha.

Så fruktansvärt! Vilken vrede!

Åkte förbi Älvkarleby en sväng en eftermiddag av påskhelgen för att ta en promenad runt på Laxön och se hur det stod till med fiskefolket där.

Vackert väder... skinande sol och vacker vårdag... ett par fiskar uppskrivna på fångstrapporten... nöjda herrar fiskandes med tubfluga och drag... allt vara bara så perfekt!

Nästan allt...

VAR ÄR MITT FISKEKORT??? VAR ÄR MITT FISKESPÖ??? VAR FLÖG MITT GODA HUMÖR???

Jag verkligen led... vred mig i plågor där jag stod. Förbaskad och rastlös...
Hemska promenad. Aldrig mera hit utan ett spö nej!

Får väl trösta mig med att på internetfiskerapporten hade det bara dragits upp 5 öringar den dagen... var 0 grader i vattnet och rätt lite i vattenflöde. Men om ett par veckor blir det nog ett återbesök, hoppas på lite varmare i vattnet och mer huggvillig havsöring då. Yay!

Island, det är grejor det. Just nu med vulkanutbott till och med! Häftigt.
När jag var där sist blev det rundturer bland geisrar, det största vattenfall jag sett, underbart skandinaviskt mode och annan shopping, megajeepar, ny jord, nationalparker och värmeverk.

Här är vyn från hotellrummet över en del av Reykjavik.

Berg... fjord.... fisk?

Gullfoss. 11 meter första fallet, 20 meter andra fallet... forsränning någon? Hej, vad det går! Shwooooch!

Notera isgatan på denna utkiksplats utan ett enda gruskorn och det lilla lilla repet mellan pinnarna till stängsel innan det stupar ner till vattenfallet... Det gällde att hålla koll på var man satte fötterna! Iiiiiih!

Strokkur får ett utbrott! Naturens under!

Jag och pensionären Blesi.

Sprickor i nationalparken. Där ploppade ny mark upp med ca 2,5 cm varje år. Det ni! Knasiga jordbävningar...

Bara älskar denna sista bild. Känns så typiskt island. Platt överallt, men överallt sticker det ändåupp höga berg, varav alla är aktiva vulkaner, känns tryggt jojo? Växlande väder hela tiden. Skurar, solsken, mulet, toppenväder, stormby...

Men det värsta var att jag dreglade bara mer och mer för varje sjö vi åkte förbi. Icke snällt alls!
Flera olika sorters öring , plus en hel del hybrider. Laxar, vilka man slängde tillbaka fort som ögat om de va under 3 - 4 kilo, det var bara "småfisk, skifisk"... Bra om de får växa till sig i alla fall!
Kunde de inte bara släppt av mig med ett fiskespö i handen därute i vildmarken?
Jo, tänk. Nu kan de det! Pungar man ut med ca 8800 spänn får man en fiskeresa på 6 dagar i det fria och en dag i staden för min favoritsyssla shopping!
De hade även nu en hel hög med fiskeresor på nio timmar om man bara vill åka över dagen. Coolt! Var på tiden de kom med såna resor, som jag längtat och hoppats! så en sådan ska det absolut bokas in så snart jag får råd och tid. Thihi. Jippie!

Kolla in denna länk hos Vulkanresor.se till vidare. Lockande, inte sant?

Har de finanskris och fiskeresor så hjälper jag mer än gärna till med att bidra till att de får det lite bättre. Thihi. Bra land det där! Tokbilligt värre med! Jäklar så mamma och jag shoppade halvt ihjäl oss på inga pengar sist.

Jisses, så jag längtar tillbaka! Thihi.

På tal om fiske. Ett jerkspö! Jag har nu för fasen äntligen fått fatt i ett jerkspö! Jörgen, du är bara bäst! Nu jäklar ska här ut och jagas gädda. Så is, försvinn försvinn! Jag har inte tid med dig! Morr!
Detta är tillskottet till det annars rätt proppade fiskeskåpet. Åsså lina å sånt däringa med dårå å en cool keps, men det kom inte på bild idag dock... Thihi.

Take care allihopa!

Mycket att göra blev det i helgen minsann.
Vildmarks-, flugfiske- och båtmässan lockade oss på lördagen så dit tog vi oss en sväng.
Mycket folk, noll parkeringar... hehe... jo, efter en kvarts letande släppte de faktiskt in oss på en av parkeringarna, vilken tur vi hade! Thihi.

Gaaaah, så mycket folk det var! Och båtar överallt! Vi tittade på karta för att hitta fiskedelen... Läääängst bort i ett hörn tillsammans med vildmarksmässan. Så igeonom alla båtar, tränga sig förbi alla skärgårdsprickar och bort bort mot himmelriket...

Genom tältbyn...

Men nja, en drömbåt hittade jag väl på vägen. Min alldeles egen Viking line Thomas lovade shoppa åt mig när han blir en rik gris! Haha... Så snällt! Men än, vi får nog dessvärre nöja oss med att vara minigrisar, om inte lottovinsten ramlar in en vacker dag det vill säga. Mwaaa... påminner mig om att jag måste börja spela igen. Haha.

Framme vid lilla himmelriket! Mycket spinnfiskegrejjor var det tyvärr inte, men det var ju trots allt en flugfiskemässa mest...
Lärde mig lite mer om jerkfiske av några glada grabbar som demonstrerade olika drag i en bassäng. Hmm... börjar bli ruggigt sugen på det fisket nu ju. Haha. Glömde dock bort att gå tillbaka och köpa med ett par såna drag hem att testa på haspeln min.
Två små atomdrag och en liten påse godis var allt vi fick med oss hem. Hehe. Nä, tyvärr hittade vi inte mera som föll oss i smak. Tråkigt nog. Men lite stolt är jag över det kallrosa atomdraget Thomas hittade till mig. Sött sött värre! Haha.

Båtarna var välan roliga att kolla på, men synd att de tog upp dubbelt så mycket rolig mässplats som både vildmarks och flugfisket tillsammans. Nä, jag saknar verkligen sportfiskemässan. Hoppas den flyttar tillbaka från Sundsvall igen. Thihi.

Hemma blev det schlagerkäk så det stod härliga till. Stekta makrillfiléer och toast med en himla massa goda grejjor på.

Vilken cool cider killes polare hade shoppat till just mig! Så snällt! Med en räv på! Hahaha. Smakade finfin räv me ju! Bra när folk förknippar mig med rävar. Thihi.

Chokladpudding till efterrätt är inte dumt det heller!

Anna vann var det jo. Inte min första favorit men nog den som förtjänade mesta att vinna. Saknade Elin Lanto i finalen dock! Hennes låt var jo så cool! Och Sibels med! Så synd!
Olas gillade jag med, och Salem. Coola prickar! Vilken var eran favorit då? Vann rätt låt med tycker ni?

På söndagen blev det natur med så lite folk som möjligt. Medan Thomas stavade iväg på skidorna promenerade jag runt och fotade. Mysigt det är med små söta kärr. Lite lite fåglar för tillfället kanske men äh, natur i alla fall!
Jag fylls med sån ro när jag får komma ut i naturen. Finns verkligen inget bättre här i världen!

Med en ordentligt go och varm scoutbrasa grillade vi korv och bara njöt av vintern som snart ser ut att bli lite vår.

Och kramades lite såklart. Sådär som man ska göra framför en mysig brasa mitt ute i skogen!

Naturbilder i all ära...

Jag i solskenet! Upplyst!

Och här är min hjälte i solskenet! Thihi. Luv ya!

Det var en gång ett par ståtliga skidor vid namn ElofHans som stod på en balkong tillsammans med ett par stavar.
"Åh, vilken vacker vinter det är... Tänk om någon ändå kunde få åka ut med oss i den", sade ElofHans till stavarna.
"Ja, det vore grejjor det! Det är allt på tiden vi får ut och åka lite", svarade stavarna.

Så en dag med bländande sol och nysnö så kom parens ägarinna i ett par pjäxor och tog med dem ut.
"Ja, nu händer det, nu händer det!" skrockade ElofHans och stavarna alldeles överförtjusta.

Och nog blev det åka av! Lagom långt för att ägarinnan skulle få träningsvärk i flera dagar framåt. Men oj, så kul alla hade uti snön!

"Jippi!!" ropade alla ikapp medan de åkte nedför de små backarna.

Efteråt när ElofHans och stavarna åter hamnat på balkongen var de mycket nöjda.
"Vilken underbar dag det blev!" utbrast stavarna helt saliga.
"Ja, sannerligen! Hoppas vi får ut och åka snart igen!" hoppades ElofHans.

...och så levde de lyckliga i alla sina dagar!

Vilken lång helg!

Den började med en sån här gräddig frestelse...

En stoooor fet mumsig godbit som är så fet den knappt får plats på bild...

Japp, en temla som ture sventon e så glad i!

Men temlor är ju inte snälla mot en med all god grädde å mandeltassa. Så vilken tur att jag nu äntligen investerat i lite träningsgrejjor så jag kan prova den där hemska videon kära kusinerna vitamin fortfarande propsar på. Iiiih, jag kommer ju inte kunna röra mig sen dagen efter med all träningsvärk när jag redan nu nog e rätt otränad! Den som lever får veta.

Vilken fruktansvärd början på söndagen det blev då! Snökaos i hela jäkla Uppsala och Stockholm! Jag som skulle på symässa! Sur som ättika fräste jag åt allt och alla hela morgonen, stackars lilla pojkvän (flåååååt så mycket... och tack för att du står ut me mig, thihi), men har man gått och längtat efter en sån underbar mässa i ett halvår så måste man få pusta och frusta lite. Mwaaaa! Nu gillar jag inte snön det minsta längre!

Jag tvingade mig själv att släpa mig ut med en påse gamla tacochips, musli och annat som passerat viktiga datum för att ta en långpromenad och mata fåglarna. Solen sken och en vacker skata satt och pep ensligt i ett hörn, men efter att den fått en halv knäckerundel, nästan lika stor som den själv ju, så flög den nöjt iväg mäkta nöjd, satte sig på närmsta terass och pickade intensivt på sig skatt.
En snöskata som inte var lika skygg men lika intresserad av mackorna jag kastat iväg fick jag i alla fall en bild på.

Ibland borde man ha en bättre kamera, man får väl shoppa en sen när man får jobb. Haha, mycket på den där listan som man ska göra och shoppa när man får jobb. Thihi.
En kooiker-hund, en maine coon-katt, resa till Island och västkusten, olika fiskespön, båt, supersymaskin, nya akvarellfärger, många par högklackade skor, årskort så jag kan få börja simma igen.... har jag glömt något?

Nåja, tillbaka till promenaden...
En glad häst träffade jag på med som sniffade intresserat efter min feta fågelmatskasse.

Och djup var snön... ändå upp till knäna ju, inte illa för att vara Uppsala inte! Mysigt!

Fina bilder blev det verkligen denna soliga dag förutom mätta pippijåglar. Så hemskt att man hör att det dött ovanligt många fåglar i år på grund av den stränga vintern. Hoppas de fått lite hjälp nu i alla fall.

Jag blev på lite bättre humör efter promenaden ändå efter att ha surat över att jag inte kunde åka på symässan. Och rosig om kinderna precis som det ska vara en sån där frisk dag då man varit ute och träffat massa djur.

Men nu är det ny vecka, nya tag. Arbetsintervju imorrn så hoppas på det bästa! Så kul det ska bli, men lite nervös är man allaredan med ju. Iiiiiih!
Nu ska pluggas försäljningstekniker och intervjufrågor.