Sytrådsbärens marker


Det har blivit en himla massa svamptramp på sistone minsann. Men en helg nyligen var det även tranbär och lingon som stod högt upp på plocklistan. Och regnbågsfiske såklart. Man kan inte leva utan fiske inte! Thihi.

Men en stuga hyrd i Säfsen i Dalarna gottade vi oss, mellan fiske, skogstravande och plockande, i vår lilla bastu, framför öppna spisen och med lyxigt vin till restaurangens underbara buffé.
6 år har nu snart gått som karln min och jag har hållit ihop. Kan bara tänka på hur i helsike fort den tiden har gått! Och så mycket vi har hunnit med! Massvis med fiske och rekordfiskar, massa roliga resor långa som korta, lagat massa lyxiga middagar, haft otaliga goa hemmakvällar, flyttat hemifrån och ihop, firat några jular varav vissa vi själva har varit värdarna under, skämt bort varann till max och bara njutit av livet. Kärlek är goa grejjor det. Thihi.

Men nu var det alltså Säfsen jag tänkte berätta om. På torsdagen åkte vi nordvästerut så snart jag slutat kasta runt läkemedel på jobbet.

 

Mums!! Efter dryga 22 mil och varsin Subwaymacka öppnade vi dörren till en söt liten stuga. Nyrenoverad och finfin, lika tokmysig som lyxig.

 

Denna mysiga hall klev vi in i allra först.

 

 

Köket var perfekt, man kunde laga riktiga lyxmiddagar där minsann!

 

 

Lilla jag vid lilla köksbordet.

 

 

Ena sovrummet med våningssäng. Fiskespöförvaring alltså. Hehe.

 

 

Andra sovrummet med vår säng.

 

 

Bastun blev poppis. Så underbart det är med en sån!

 

 

Vardagsrum med öppen spis. Man blev varm bara man kikade in.

Efter bastubadande var det endast till att njuta av kvällen framför tvn och bara rå om varann.
Fredag blev det däremot inget slöande utan upp och iväg tidigt som Zlatan då vi skulle på bågjakt i den lilla oasen kallad Mayatjärn inte så långt från stugbyn. Som två Michelingubbar satte vi oss i varsin fältstol och försökte locka upp firrarna klockan sex på morgonen. En kall morgon men mycket vacker.


Vi var nog dock en smula för tidiga för att det skulle börja nappa. Jag blev lite otålig och vardrade efter nån timme fram och tillbaka och upptäckte att mina kära efterlängtade sytrådsbär växte faktiskt lite här och där på myren runt omkring! Med sytrådsbär menar jag då alltså tranbär eftersom de bara ligger där så sött som röda små bollar på myren endast fästa i marken med en liten sytråd. Haha. De växer bara på tok för gulligt! Ser ut som om någon tappat dem där de ligger och väntar på mig bara.

Jag kunde inte hålla mig till slut, jag måste passa på. Fiska båge kan man göra överallt, tranbär är det ont om. Tranbär som blir till sån gudomlig sylt! Ujujujuj!
Ett tranbär, två tranbär, tre tranbär... Plocka plocka plocka! Jag fick fylla mina tumvantar då jag inte hade något annat med mig att stoppa dem i. Thihi. Man tager vad man haver.


Mer folk började anlända och fisken började vaka lite mera under tiden som solen klättrade liiite högre över trädtopparna vid horisontlinjen. Själv brydde jag mig inte så värst utan plockade lugnt vidare mina bär här och där.

Eller jo, plötsligt brydde jag mig då mitt flöte, med räkan som agn under och som jag glott lite halvtaskigt på med ögonen i nacken, började leva sitt eget lilla liv. Tjoff! Det sjönk. Plopp! Flöt upp. Swooosch! Sjönk igen! Försvann! Iiiiih!
Jag tappade tranbärsvanten och kastade mig över spöet. Sitter han, sitter han? Motstånd, något girar snävt till vänster. Han sitter! Åh, så kul, äntligen action! Denna bjöd på en lite fight då han rakt inte ville hamna i min frys.
Medan Thomas letade fram håven drillade jag in den vilde rackaren. Närmare närmare... Inte så illa, när han dök upp över vattenytan såg jag att han var ju runt kilot ändå i alla fall.
In i håven gick fisken ganska lätt. Så roligt! Min dag var räddad!
Massa bilder, klick klick klick!


Nytt mete blev ikastat och jag kunder lugnt återgå till mina tranbär. Vilken bra dag! Men stackars Thomas fick ingen fisk även fast vi satt där bra mycket under hela dagen. Visst, runt klockan tolv tog vi oss en tupplur i stugan några timmar men sen var vi tillbaka på plats igen. Thihi. Men det blev ingen mer fisk den där dagen. Däremot en himla massa tranbär. Wiiie!


Bastubad och tv-kväll fick avsluta den dagen, riktigt slött och uppe så länge att ögonlocken trillade ner av sig själva, vilket iofs för sig gick rätt fort efter all frisk luft.

Lördagen var den dag vi tänkte vi skulle fira lite grann. Sex år tillsammans, jisses jo. Thihi.
Lite fiske i Säfstjärn roade sig Thomas med när jag (hör och häpna) lät bli att fiska helt! Jag hade ju med mig en stor hink och spran runt och plockade tranbär, lingon, blåbär och kantareller. Mest tranbär såklart. Jag vågade mig längre och längre ut på den svajjiga myrmarken och hoppades för allt i världen att den skulle hålla. Och jo, det gjorde den faktiskt tack och lov. Halva hinken fyllde jag faktiskt med dessa små godingar! Åh, mera sylt! Jippie!


Mitt bland mina tranbär fick jag dock ställa hinken åt sidan en stund då jag hörde sambon som satt och bottenmetade plötsligt sa till karln på andra sidan den lilla viken "jaaa, man skulle ju ha tagit med håven..." i hopp om hjälp. Oops, han som tagit med sig minimalt med fiskeutrustning hade nu någon riktig best på kroken. Haha.
Lite avis fick jag låna "grannens" håv, hoppa över myrmarken tillbaka till min egen karl och jojo, nog fick jag nästan en chock när jag såg odjuret som krängde runt strax under ytan. Det såg ju ut som värsta laxen! Haha! Vilken stor firre! Thihi.
Thomas hade fått kasta sig efter sitt spö då det plötsligt huggit till hårt som tusan, hade inte fisken stannat då den upptäckte att den satt fast skulle spöet garanterat varit på bottnen tillsammans med den. Haha. En himla tur!


En ordentligt tung fajt blev det för sambon min och jag försökte gång på gång håva firren men han var inte dum han inte, lyckades väja undan många gånger. Att stå ute på myrmarken närmast kanten kändes inte bättre det heller. Isch! Men till slut så simmade storlaxen rakt in i håven och jag kunde lyfta upp den. Tuuuungt!


Hela sjöns fiskefolk hade blivit vår publik och min kille var tokkändis allaredan! Alla pratade högt om den stora fisken. Haha.
Mindre bubbel blev det heller inte när Thomas upptäckte att det inte fanns något att slå ihjäl fisken med så att han fick snöra av sig kängan och göra slut på den på så sätt. Kära nån! Seglivad var den med men till sist vann kängan så vi kunde lämna tillbaka håven till "grannen" som såg måttligt avis ut.

Jag passade i alla fall på att posa med skönheten! Underbara kluns!


Vi vägde den med gäddgreppet som var den enda slags våg vi hade med oss. Strax över 4 kilo! Vilken firre! och jodå, nog var jag rätt grön av avund jag me. Haha, jag hade ju inte ens tagit med mig ett fiskespö! Mwaaaa, jag fick tjura lite tyst medan jag återgick till mina tranbär. Goooooda tranbär.... Dumma tranbär! Mwaaaaa... Thihi.


Mot kvällen blev det buffémiddag á la Säfsbyns restaurang. Fläskfilé med sås och svamp, olika sallader, kräftor, kladdkaka och minst tio rätter till och gudomligt gott rödvin till såklart! En äkta tiopoängarkväll! Väldigt romantisk med! Ett mycket bra avslut på vår minisemester.


Söndagen var det att städa och lämna lilla stugan. Man saknade den redan bara den försvann ur sikte. Åh, det är ju så underbart där!


Lite lingonplockning fick trösta mig. Vi hittade en ny intressant sjö i krokarna så lite fiske blev det såklart med, dock utan någe vidare napp, en gädda högg efter mina jerkbaits lätt ett par gånger bara. Men man kan ju inte ha tur jämt! Jag hörde dock att det ska finnas riktigt grov gädda där. Hmmm... man kanske ska ta med sig och tippa i båten där nån vacker dag... Yay! Ett måste!


Lingonhinken blev nästan helt fylld! Så det var bara att rensa och fixa och frysa in så snart vi kom hem. Mamma fick såklart en hög tranbär av mig och verkade väldigt glad över dem. Wiiie!

En plats vid Dalälven där det verkade vara gott om harr blev en mysig rastplats för en stund. Många fiskeställen man hittar överallt. Inte hälsosamt detta inte! Thihi. Men hmm... när man lärt sig flugfiske ordentligt någon vacker dag ska det nog sitta fint med en tripp dit igen då bakvattnet verkade helt lugnt och perfekt för fisk att vila på. Till dess får jag väl ta mig ett dopp!


Lite svamphund lekte vi också såklart en stund på vägen hem. Men dessa vovvar nosade inte bara upp gula kantareller...


...utan även denna läskiga figur. En älg kanske? Benen låg utspridda överallt runt omkring, en riktig brottsplats! Från svamphund till CSI. Det ni! Iiiih!


Nog om läskiga krabater...

Men vilka fina fångster vi hade fått med oss hem från Säfsen då!
Regnbågslax på 1 och 4 kilo.
5 liter lingon
1 liter trattkantareller och gula kantareller
7 liter tranbär
0,5 liter blåbär
3 ton frisk luft

Ja, två söta squashar upplockade från kolonilotten på vägen hem med dårå, glömde jag. Hihi.

Underbara naturupplevelse! Jag vill ha mer mer mer!


Och nu är frysen fylld till brädden med filéad regnbåge. Jisses så helt gudomligt goda de blir när de är så där stora, verkligen en helt annan smak på firren! Kan ju i och för sig bero lite på att damen var helt proppad med rom. Ujujuj.

Två skärbrädor krävdes det när storfirren blev filéad. Thihi. Åh, nu blir jag avis igen för att jag inte fick någon.


Nästa gång, då jäklar... Thihi. Till dess får ja njuta av denna underbara middag på färsk ungsstekt regnbågsfilé med trattkantarellstuvning till!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0