LillRävens lya

Såhär gick det alltså till den där otursdagen... och såna här äro planerna för att ordna till allt.

Jag, Thomas, hans föräldrar, deras vän och Thomas systerdotter åkte ut till Väddökanalen i ett tredje försök att fiska lite strömming. De två tidigare helgerna vi provat har vi inte fått mer än ett par stycken per gång. Riktigt ont om strömming i år, kanske är det för kallt i vattnet, att vintern har varit för lång, att den kanske inte vill komma lika nära kusten som tidigare år eller bara att det är om om dem i år... Underligt.

Efter en ordentlig sovmorgon så var vi på plats runt klockan 4 bredvid killens föräldrar som stod och kastade och kastade men inte hade fått minsta lilla strömming.
Jag knåpar ihop mitt spö, laddar på en "Hjälmarskräcken"-häckla och kastar iväg... och visar exakt hur det ska gå till. Haha. En strömming på första kastet! Stackarna som stått där i ett par timmar och kämpat...
Men nja... jag hade nog bara tur just där just då... för mer än så nappade det inte på ett bra tag. Morr!

Det blev några små strömmingar till inom de närmsta timmarna. Men ujuj... man brukar ju kunna fylla hinken på ett par timmar annars! Var är alla små godingar?
Med en mask på varje krok på häcklan bottenmetade vi abborre istället som blev som en riktigt rolig sport. Ett riktigt bra tips om man vill ha mycket abborre fort. Thihi.

Men när jag lessnat på det med kastade jag på min söta lilla baby buster, den i färgen "hot pike". Gick till en brygga en bit bort och kastade iväg för att retas lite längs vasskanten. Och jag tror fasen jag kan det där med att jerka nu, för även om det inte var på jerkspöet så fick jag i alla fall min första fisk på jerkbait, på första kastet! En tung sak på 2,5 till 3 kg skulle jag tro som stretade emot ordentligt. När den kom närmare och jag fick se den var den rund, fet och spolformad... som en monstermakrill! Men ändå så har jag aldrig sett en mera akrobatisk gädda! Den krängde, svängde, simmade i cirklar, wobblade runt, vek sig dubbel nästan! Och tyvärr gav det resultat. Den måste ha träffat tafsens lås för hela tafsen flög plötsligt upp och tillbaka mot mig och gäddan stod still nu istället som om den var förvånad över att den inte satt fast längre! Med mitt jerkbait i munnen!
Hur kan detta hända? Kan en gädda verkligen öppna en tafs? Jag måste ju ha världens mesta största gigantiskaste otur! Den måste ju verkligen fått in tafsen just mellan tänderna, kanske genom det där första hårda hugget skulle jag tro... ÅÅåååh, så sur jag blir! Särskilt när den vände på klacken och simmade iväg me min jerkbait! Stackars fisk och stackars mig, jag som älskade det där draget! Nu måste jag ju köpa ett nytt likadant! Tur att det är löning i krokarna i alla fall. Haha.

Åter till strömmingsfisket så lyckades jag även skapa mig flera eventuella utgifter. Vi bytte plats och jag ställde mig bredvid en stor pelare. Strömmingen började nappa lite bättre men det gick djupt, mycket djupt. Tricken var att släpa häcklan sakta längs botten men korta snabba lyft ibland.
Onödiga utgifter var det ja... Den där pelaren... Jag satte mig ner på klippan, tittade nog inte tillräckligt långt bakåt innan jag kastade... och vips så hade jag två spön.... Skål och hadiraja hej! Är man klantig så är man! Jag blev ju naturligtsvis helt förkrossad! Mitt kära trogna kustfiskespö! Nej nej nej! Detta kan icke vara sant! Men jojo, nog var det det.  Surt konstaterade jag att detta var slutet på strömmingsfisket för mig, och tjurade lite för mig själv. Men vid en senare eftertänksam blick på delarna så hade ju faktiskt bara den översta toppen gått av. Jad trädde om lite och vips så hade jag ett superlångt superperfekt och superstyvt jerkspö som gick att dela! Inte så dumt det där inte ändå.... Yay! Man ska ju se saker positivt heter det.... Hmmm...

Jag provade, jag jerkade strömming med min häckla. Och ta mig fasen, det funkade ju finfint! Det nappade ju på riktigt bra där ett tag när jag ryckte och ryckte... Thihi. Grrrreat! Succé!

Nästa år ska jag nog ta med mig en engångsgrill och en skvätt gräddfil ock kanske lite färskpotatis till strömmingsfisket vid Väddökanalen. Det kändes som om någon hade tänkt till och sett till att gräslöken växte vilt överallt därborta. Mumma! Nyuppdragen lyxmiddag någon? Thihi.
Är det lika vacker solnedgång som det var då med så kommer man ju aldrig komma hem. Thihi.

Aja, så värst mycket strömming blev det ju ändå inte, men vi fyllde ju hinken i alla fall, sambon och jag.
Resultat alltså: Varsin gudomliga kvällsmacka och varsin monsterportion dagen efter till lyxlunch! Uss, så gott det är med nyuppdragen fisk asså! Den man dragit upp själv smakar dessutom allra bäst!

Bara en sak kvar alltså, iväg till fiskeaffären och shoppa shoppa shoppa! Wish me good luck!
Nu hade de i alla fall äntligen fått in mina kära favoritspinnare "Black Bee" igen! Ett måste!