Firre med dödslängtan?
Nu har vi rymt ut på sjön igen. En tur jag kommer ihåg att lägga upp här i alla fall.
En otroligt vacker, varm och perfekt dag att kasta i den lilla båten var det verkligen. Efter lite väntan på att få använda rampen för att köra ner båtstackarn brände vi iväg ut på sjön. Klockan var strax innan tre och där kom vi att guppa många timmar till.
Men lite nya göstips i bakfickan och ett par fräscha göswobblers trollade vi glatt runt. TDA-kortet är nu även med så man kan känna sig helt säker att få köra lite wannabetrolling. Det känns bra att stödja fiskevården, inte dumt med vackra sjöar med fisk i inte! Naturen är alldeles för tagen för given tyvärr...
Sola, fiska och bara vara, det var dagens melodi. En stor gös hoppade plötsligt en halvmeter upp i luften bredvid mig antagligen skrämd av linan eller båten, eller missade våra drag??? Wow, jag visste inte de kunde flyga precis som regnbågar! Och vilken uppvisning, en riktigt ståtlig, fin gös var det minsann... synd att den inte högg bara. Den kanske endast ville säga hej? Vinka med stjärtfenan?
Dessa varma sommardagar är så goa. Det är så skönt att inte behöva bekymra sig om någonting alls... Bara ifall fisken sitter kvar hela vägen in när det hugger. Thihi.
Det dröjde dessvärre länge innan vi behövde bekymra oss om det sistnämnda. Ända till klockan 9 på kvällen när solnedgången färgade sjön alldeles rosa. Då högg det till lite lätt i min ena göswobbler. Sen inget mera... trodde jag jo. Jag vevade in för att kika varför min wobbler gick så konstigt, höll sig uppe vid ytan hela tiden. Nämen, det satt det ju en liten gös därpå! En livlös gös??!!
Jag lyfte fort in den i båten i bara linan. Åhej! Gösen rörde inte en fena... Underligt, vad var detta för en konstig filur till fisk? Inget motstånd? Hallå?
Satt sig riktigt illa hade den med, blödde som en gris stackarn. Den storleken hade jag gärna kastat tillbaka men då det såg så illa ut för den får den bli kvällsmaten. Den konstiga livlösa fisken stretade knappt emot eller sprattlade något när vi gav den ett snabbt slut med skaftet av håven ens. Livsglöd nada...
En kvart senare trodde Thomas att han fastnat i mitt drag, men näpp, det var samma där. Ännu en exakt lika livlös gös som var för glupsk för sitt eget bästa fick åka i båten. Lite större än min men inte tillräckligt. Dock lika glupsk som min, så tyvärr kunde inte den heller åka tillbaka. Fisk utan maginnehåll lever nog inte så länge... Hopplösa ena det där...
Men så roligt att ändå få ett par! Lyxmiddag nästa dårå alltså ser det ut som. De första gösarna i vår båt. Check!
Inte förrän halv tolv var lillbåten hemma i garaget igen och vi kunde äntligen ramla in genom ytterdörren. Men icke, jag ville inte sova för det. Jag rev fram en hög svarta vinbär, lite jordgubbar och ett recept. Nattfika är underskattat. Thihi. Dock fick jag fika själv då karln min somnat för länge sedan.
En otroligt vacker, varm och perfekt dag att kasta i den lilla båten var det verkligen. Efter lite väntan på att få använda rampen för att köra ner båtstackarn brände vi iväg ut på sjön. Klockan var strax innan tre och där kom vi att guppa många timmar till.
Men lite nya göstips i bakfickan och ett par fräscha göswobblers trollade vi glatt runt. TDA-kortet är nu även med så man kan känna sig helt säker att få köra lite wannabetrolling. Det känns bra att stödja fiskevården, inte dumt med vackra sjöar med fisk i inte! Naturen är alldeles för tagen för given tyvärr...
Sola, fiska och bara vara, det var dagens melodi. En stor gös hoppade plötsligt en halvmeter upp i luften bredvid mig antagligen skrämd av linan eller båten, eller missade våra drag??? Wow, jag visste inte de kunde flyga precis som regnbågar! Och vilken uppvisning, en riktigt ståtlig, fin gös var det minsann... synd att den inte högg bara. Den kanske endast ville säga hej? Vinka med stjärtfenan?
Dessa varma sommardagar är så goa. Det är så skönt att inte behöva bekymra sig om någonting alls... Bara ifall fisken sitter kvar hela vägen in när det hugger. Thihi.
Det dröjde dessvärre länge innan vi behövde bekymra oss om det sistnämnda. Ända till klockan 9 på kvällen när solnedgången färgade sjön alldeles rosa. Då högg det till lite lätt i min ena göswobbler. Sen inget mera... trodde jag jo. Jag vevade in för att kika varför min wobbler gick så konstigt, höll sig uppe vid ytan hela tiden. Nämen, det satt det ju en liten gös därpå! En livlös gös??!!
Jag lyfte fort in den i båten i bara linan. Åhej! Gösen rörde inte en fena... Underligt, vad var detta för en konstig filur till fisk? Inget motstånd? Hallå?
Satt sig riktigt illa hade den med, blödde som en gris stackarn. Den storleken hade jag gärna kastat tillbaka men då det såg så illa ut för den får den bli kvällsmaten. Den konstiga livlösa fisken stretade knappt emot eller sprattlade något när vi gav den ett snabbt slut med skaftet av håven ens. Livsglöd nada...
En kvart senare trodde Thomas att han fastnat i mitt drag, men näpp, det var samma där. Ännu en exakt lika livlös gös som var för glupsk för sitt eget bästa fick åka i båten. Lite större än min men inte tillräckligt. Dock lika glupsk som min, så tyvärr kunde inte den heller åka tillbaka. Fisk utan maginnehåll lever nog inte så länge... Hopplösa ena det där...
Men så roligt att ändå få ett par! Lyxmiddag nästa dårå alltså ser det ut som. De första gösarna i vår båt. Check!
Inte förrän halv tolv var lillbåten hemma i garaget igen och vi kunde äntligen ramla in genom ytterdörren. Men icke, jag ville inte sova för det. Jag rev fram en hög svarta vinbär, lite jordgubbar och ett recept. Nattfika är underskattat. Thihi. Dock fick jag fika själv då karln min somnat för länge sedan.
Kommentarer
Trackback
