Utredning av oreda med mera...

Det var på tiden. Nu har jag tagit oskulden på jerkspöt! Haha.


Lagom till början på den vackraste solnedgång åkte jag och Thomas till Fjällnora då vi inte kunna hålla oss längre. Har man inte varit där på ett halvår nästan så är det på tiden man får komma tillbaka.

Ute på bryggan vid nudistbadet provade vi lyckan och jag fipplade med det sista med mitt nya jerkspö. Med tafsen på läste jag instruktionerna en extra gång och undersökte hur allt fungerade. "Multirulle... jaaa... det ska väl gå att kasta med en sån med förmodar jag?"

Och iväg flög Bustern! Yahoo! Stoppa med tummen när wobblern nådde vattenytan och börja veva in. Ryckigt, långsamt och lekfullt. Det där var ju inte så svårt!

Några kast till och jag lossade på kastbromsen mer och mer och kom längre och länge.
Najje! Efter cirka tio kast glömde jag ju så missade jag ju såklart att stoppa med tummen, man är ju så van vid haspeln som löser sånt där själv oftast! Poff! Skatbo i rullen! Morr!
Men med lite tur så klarade jag upp det värsta och kunde fortsätta. Yay!




10 perfekta kast till. Jag började ju bli rätt bra på det där nu. Självsäkerheten steg. Detta var ju faktiskt inte alls svårt!
Poff igen! Ånej! Jag glömde stoppa rullen igen såklart! Baskat åsså!!! Nytt upptrasslande.

Vi bytte brygga och jag fortsatte locka längs de små iskanterna som var kvar. Likaså gjorde killen min. Och smack så satt den där! Nej, inte för mig alltså. Snyft! Det var Thomas som ropade från andra änden av bryggan och behövde lite assistans.
Fram med gäddkroken och hoppandes bort till andra änden.
Den såg rätt tung ut den där... Spöt stod ordentligt böjt och men det syntes att det var en seg gädda så de knappt ryckte alls utan bara var en tung kluns som följde med mest. Som att dra upp en tegelsten från botten som lagt sig på bredsida. Hehe.

När den slutligen steg till ytan hade vi kameran igång och jag lyckades filma den första glimten till och med.


Ujuj, den besten var inte bara stor utan helt galet vacker. Ett naturens konstverk! Vi uppskattade den till 2 eller 2,5 kilo. Lagom gädda det för att vara vårens första.

Vill du känna på den? frågade Thomas. Jaaaaaa, såklart! Vill vill vill!
Jag tog spöt med stor lycka medan tegelstenen såsade med. Den fick liv några gånger och rymde ner under bryggan. Det var underbart att få känna på krafterna. De där rycken som man saknar så länge nu. Lyckorusen skjölde in.


Men icke leka med de söta bestarna. Runda tegelstenen vevades in för att få hänga i gäddkroken en sväng och bli opererad. men precis när gäddkroken kom i närheten av gällocket så svängde besten till, fick in linan mellan tänderna och slet av den och försvann ner under bryggan. Najje najje najje! Fasen också! Så får det ju inte gå till!

Hoppas verkligen han kan äta ändå och klarar sig bra. Gäddan verkade ju kunna öppna å stänga käften i alla fall som tur var. ibland är det inte lätt. Ibland får man dåligt samvete. Men men... Shit happens.


Jag gick tillbaka till mitt jerkspö, njöt snart av solnedgången igen. Hoppades på att kanske den där gäddan skulle nappa igen så vi kunde lösa problemet. Men nej. Icke... sån tur har man nog inte.
Tre olika jerkbaits provade jag, olika tekniker och allt jag konde komma på.

Fler bryggor avverkades och båtsnacket kom igång. Jo, vi borde shoppa oss en båt. En liten lagom utombordare, med 80-kärra att släpa med till västkusten i sommar. Det vore livet det! Meta makrill i bikini under gassande sol vid Lysekils kuster. Åka hem brun som en pepparkaka (eller röd kanske mer som en kräfta) och med bagaget fullt av havsfisk och Ullaredshopping. Hehe.

Det blev i alla fall ingen mer fisk eller hugg den kvällen. Men jag är nöjd ändå, jag fick ju prova mitt spö som jag väntat på så länge! Yahoo!
Nature is the shit! Hehe.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0