LillRävens lya

Kära Fyrisån,

"Det är inte fråga ifall OM den kommer svämma över utan NÄR den kommer svämma över!" var det någon som sade i helgen.
Själv kan jag nog inte annat än hålla med. Så mycket vatten det var allaredan och därtill även rätt bra drag i strömmen! Snart kan man fiska i hela stan! Thihi.
Hagen som brukar vara full av kungsängsliljor om sommaren var redan översvämmad en del till och med.

Men oj, så underbart. Igår var vi verkligen igång igen. De första kasten i öppet vatten!
Så jag har längtat! Det spelade ingen roll att det bara var skitiga lilla Fyrisån. Spänningen av att det kanske stod ett monster någonstans och lurade någonstans i vattnet med säkert nära noll i siktdjup var för eggande.

Få vika upp haken, låta linan löpa iväg med det skrikiga rosa atomdraget, lockande veva in det både upp- och nedströms... Detta är livet! Underbart!
Mitt rosa drag borde ju ändå varit helt perfekt i det där vattnet. Frågan är mera om det verkligen kan leva så många fiskar i denna gegga. Stackarna!

Inget hugg nej tyvärr, hann inte stanna kvar länge heller så blev bara knappa tio kast. Men lugnet i kroppen sköljde in över en då man väntat hela lång vintern på denna stund. Hehe. Nu är det bara det där välbekanta ryckandet i linan som är nästa prio nummer ett!

Nä, det får bli fiskbullar på burk tillsvidare. Goa grejjor det! Helst kalla direkt ur burken! Mumma!

Och imorrn blir det jobbintervju, wish me good luck. Hehe. Får jag det blir det fiskegrejjor för hela lönen! Haha.